Borrbys historia

Här samlar vi in historia och historier om Borrby. Bidra gärna med din historia, maila den till oss så lägger vi ut den här.

Efterlysning!

Birgitta Sethsdotter-Andersson har bidragit med två foton. Kända är Birgittas far fiskhandlare Seth Svensson
med cigarett i munnen och till vänster om honom Ivar Persson, Sandby.
Vika är de andra och vad bygger de?

 

 

Vilka är dessa herrar?

 

 

 

 

 

 


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

En skomakarhistoria

Fotograf och författare är Hans Bramer, en borrbybo i förskingringen, son till Hilding och Greta Bramer.


I ännu en gömma som min far (Hilding Bramer) samlat på sig hittades en gammal hufvudbok från
slutet av 1800-talet. Det visade sig att den tillhört en skomakare Lars Sandberg från Borrby.
Denne Lars var min fars morfar eller min farmors far! Han var född 1849, gift med Mätta, 2 barn
Malin (min farmor) och Maritz.

I denna hufvudbok hade Lars skrivit ner diverse jobb som han utfört som skomakare.

 

Det första jobbet han skrivit ner var 15 januari 1886, Hanna, ett par kjengor lagade 17 öre!! De höll nog inte så bra, för den 3 mars fick samma Hanna kjengorna sulade och klackade för 1,25 kronor. Ett annat jobb det året var att han lagade en grimma för 10 öre.

Längst bak i boken låg instoppat en del papper, en Hushållsförteckning för reglering av brödsädestilldelning
från första världskriget, några el-räkningar från Hjälmsjö Kraftstation från början av 1900-talet. Den el-räkningen på 20 kronor för en årsförbrukning hade man gärna velat haft idag. Räkningen skulle betalas till V Siwerts i Borrby, som tydligen var ombud för Hemsjö Kraftaktiebolag.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

Borrbybygdens kulturarv II

Karl XII år 1706, målad av Johan David Schwarz.

Välkommen åter

Karl XII fortsätter kriga tills en kula i Halden ändar hans liv 1718. Hastigt blir hans syster Ulrika Eleonora regent. Hon abdikerar till förmån för sin gemål Fredrik, med ordningsnummer I. Han avlöses 1751 av en tysk prins, Adolf Fredrik. Stormaktstiden får sitt slut och det kungliga enväldet upphävs. De politiska partierna börjar se dagens ljus. Kungadömet kvarstår, men regenten har nästan ingen makt alls. Adolf Fredrik blir i sin tur blir far till Gustav III.
Som ett exempel från Sveriges stormaktstid bjuder Bengt Olsson på följande historia: ”15 Januarij 1735 Blef en Skips gosse begrafwen, som blef drunknadt för Sanhamaren, hwilken haft sitt hemwist uti Wissmar.” Sandhammaren är en beryktad skeppskyrkogård, där många förlisningar skett. Orsaken är den lätta sanden som bygger upp bankar, vilka rullar och lätt flyttar sig vid storm. Staden Wismar är en svensk besittning vid den tyska Östersjökusten åren 1632-1903.  Staden pantsätts 1803 på hundra år som säkerhet för ett lån, vilket inslöses 1903 av hertigen Mecklenburg-Schwerin. Ännu idag firas hertigens intåg i Wismar med en ”Schwedenfest”.

Livet i Borrby socken illustreras utifrån fyra kartor; Borrby år 1706, Sandby år 1796, Blästorp år 1818 och Tullstorp år 1836. Att bruka jorden och att hålla boskap sysselsätter i stort sett alla, men här finns också hantverkare, som smeder. Livet i byarna bjuder inte på så många undantag. Det som gäller för en gäller i stort sett för alla.

Borrby 1706

M h a August Mattssons anteckningar har byåran markerats med blått och ”gadorna” med gult.

Livsnerven är byåran (bäcken). Gert Andersson minns dess lopp på 1950-talet: ”Norrifrån flyter den förbi kyrkan, in under kyrkobron (Hörupsvägen) vid gamla brandstationen, gör en högersväng och passerar bakom bostadshuset till Westbergs smedja, porlar förbi smedjan och tar sig vidare till vanningen (Färgaregatan). Smyger sig därefter längs häcken vid Lunden (Dammgatan 3), in bakom Färgaregatan 5, passerar gamla Otto-Verken (Färgaregatan 7) bort mot ”gubben Grens” hus (Vagnmakaregatan), under järnvägsspåren, förbi parkeringen vid Timmergatan och ut i svängen där Timmergatan byter namn till Majorsgatan, vidare till Borrby tuvor och så mot Löderup. 1957 läggs bäcken i rör från kyrkobron och vidare ut.”

Text/bild Antikvarisk-topografiska arkivet. Gåva Inger/Bengt Hyllander.

Kyrkan, byggd på 1100-talet, ligger precis norr om den nuvarande och utvidgas efterhand som befolkningen växer. Mycket har skrivits på sociala medier om Borrby gamla kyrka och här kommer ytterligare ett inlägg: ”Borrby kyrka … bestod av ett rektangulärt långhus, som vid östra ändan hade ett kvadratiskt kor med absid och i väster avslutades ett tvärställt, rektangulärt torn, som åt väster visar en kraftig och bred och imponerande fasad men åt norr och söder en smäckrare och lättare resning … I Borrby hade koret vid 1300-talets mitt visat sig för trångt för gudstjänstens behov; man hade rivit absiden och förlängt koret med en något smalare, kvadratisk utbyggnad, som i anslutning till det gamla, då sedan länge omoderna kyrkobyggnadsskicket fick en ny absid. Under medeltidens senare del tillbyggdes också det på bilden synliga vapenhuset utanför kyrkans huvudingång på långhusets södra sida och ett likadant mitt emot i norr… Det mäktigaste inslaget i kyrkans exteriör är emellertid de kolossala strävpelarna kring tornet. Tornets grundvalar har sannolikt varit för svaga; det har uppstått sprickor och sättningar och för att stödja murarna har man byggt dessa väldiga kompakta murmassor. Deras monumentala verkan är alldeles ofrivillig …  och tekniskt sett är de tunga stöden allt annat än ändamålsenliga; med sin oerhörda vikt måste de ha gjort tornets grund ännu mindre hållfast. Men för ögat förtas all deras klumpighet av konturens livfullt uppstigande rytm … Den gamla kyrkans massiva men rytmiskt levande pyramidkontur måste ha varit ett märkvärdigt starkt och dominerande inslag i traktens landskapsbild…”.

Bredvid kyrkan (gul prick) ligger prästgården med nr 42 (församlingshemmets plats) och klockaregården med nr 41 (lekplatsen).
Den norra ”gadan” (ung Köpmangatan) och den södra (ung Bygatan) flyter samman vid kyrkan, i korsoren (torget), en stensättning där ”gadorna” korsas.

August Mattsson berättar att alla gårdar ligger längs ”gadorna” och är numrerade i ordningsföljd.
Norra ”gadan” går österut från kyrkan och delar sig så småningom mot Tullstorp, Hammenhög och Ö Hoby (nuvarande väg till Hammenhög kom till först i ”modern” tid). Från vägkorset går en mindre gata söderut och förbinder några ”gadehus” med gårdarna 57 och 58.
Västerut går norra ”gadan” mot Hörup. Här ligger än idag nr 33, kallad Backen (Hörupsvägen 6).

Fotot från sekelskiftet 1800/1900 från ”En socken berättar”.

Öster om prästgården går vägen till Blästorp och söderut går en gata mot Sandby.
Södra ”gadan” går österut till nr 1, som ligger kvar på sin ursprungsplats (Bygatan 1). Härifrån och norrut är en förbindelse (troligen en bit av nuvarande Idrottsgatan) till gårdarna 59, 60 och 61.

Gadehus kallas i Skåne, Blekinge och Halland äldre hus som är byggda längs en bygata. Husen är till för daglönare, ryttare (som fullgjorde bondens rusttjänst), ”fähörar” etc. Husmannen äger själva husbygget, men har ofta bara nyttjanderätt till tomten.

Marken är uppdelad, så att varje gård har en del av varje område (förutom den mark, som är markerad med A och ligger i direkt anslutning själva gården). Tegarna är smala och svåra att bruka. Sven Dahl skriver att man inhägnar åker och äng för att skydda dem mot boskapen som betar på utmarkerna. En av Borrbys utmarker är Tuvorna, som man delar med andra byar. Hit går en stängslad fädrift (en ”gata” där boskapen drivs ut till betet) från byn och ut.
Sven fortsätter: ”Det gällde då att arrangera hägnaderna så, att boskapen kunde passera från gården ut på betesmarken utan risk för att inägorna (åker och äng) skulle skadas”. På ”Borrby bys gategrund”, som syns i mitten av kartan, betar byns småkreatur. För att hindra dem att ta sig ut på åkrarna går en jordvall mellan gategrund och åkrar.
Byns odlingsmark är indelad i fyra vångar, södra, östra, västra och Kovången.
Växtföljden är treårig. I den ena vången odlas vårsäd (korn och havre), i den andra höstsäd (råg) och den tredje ligger för fäfot och fungerar som betesmark. Det kallas ”vångavänning”. Även bovete är en vanlig gröda. Kovången, som sträcker sig ner mot Borrby strand är undantagen från ”vångavänningen”
p g a sämre jord.

Håslövs stubbamölla. Källa länsstyrelsen.se

August Mattsson berättar vidare att byårans vatten även nyttjas till att mala säd. Det finns tre skvaltkvarnar (vattenkvarnar). En ligger norr om prästgården, en på nr 23 (Lundsgård, norr om byn) och en närmare Borrby gård. De maler höst och vår. Det finns också en stubbamölla (väderkvarn), som ligger på en upphöjning ytterst västerut.

 

 

 

 

 

Fotograf Mårten Larsson 1800/1900. Gåva M och L Larsson.

Längst ner i kartans vänstra hörn ligger Borrby  gård. Fädriften följer bäcken, förbi Borrby gård och ut till betes-marken. Matilda Dahlquist skriver att ”Mölledammen på allmänningen i Borrbys västra del är en föregångare till den sk vanningen, där djuren kunde dricka av bäckens vatten.” Gräsplanen efter huset (rivet sedan länge) var en gång vanningen. Kerstin Björklund visar på en egenhändigt ritad karta över Borrby allmänning att dammen också fungerar som tvättplats. (Karta:gåva Karl Persson).

 

 

Den skånska gården

Harald Olsson skriver att längorna ligger runt en fyrkantig gårdsplan till största delen stensatt med kullerstenar. Där finns plats för ”hesen”, säd som ligger i väntan på att bli tröskad. Några namn kanske tarvar en förklaring. I kistehuset förvaras ”förmögenheten” d v s de av kvinnorna vävda bonaderna, kuddarna etc. Stuan är rummet där man äter och sover. Bakugnen finns bredvid stuan. Middingen (gödselhögen) ligger ut till ”gadan” och på motsatta sidan finns en egen grönsaksodling ofta kallad ”kålhave”.

 

 

 

 

 

Stersed är ett rum med inmurad gryta, använd bl a till tvätt. Logulled är oumbärligt för tröskning med slaga.  August Mattsson minns, från slutet av 1800-talet, att tröskningen pågår under höst och vinter fram till februari året därpå. Säden får därefter torka på boningslängans loft.

Väl mött nästa gång!
Då handlar det om Borrbys byaordning och bomärkesstav.


Källor:
August Mattsson. ”Kommentar av karta över Borrby socken, Järrestads härad 1706”.
Dombok Järrestads häradsrätt 1747-1752, Arkiv Digital.
Folklivsarkivet Lund.
Gert Andersson.
Minnen från hans ”hemtrakter” i Borrby på 1950-talet. Borrbyarkivet.
Harald Olsson. ”Byggnadskonstruktion, gårdsform och gårdstyp i Borrby socken” ur ”En socken berättar”.
Harry Malmberg. ”En socken berättar” sammanställd 1945.
Kyrkbok
för Borrby 1735.
Lantmäteriet. Karta över Borrby 1706.
Matilda Dahlquist. ”Borrby, kartstudie och bebyggelseinventering” 1999.
Sven Dahl. ”Borrby och socknens historiska geografi” ur En socken berättar”.
Wikipedia.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

Räkning till kyrkan

Per-Olof Nilsson ”Pelle Ivan” berättar, att Borrby kyrkas sakristia byggdes om på 1950-talet. Då kastades ett gammalt skåp med ”skräp”. Pelles far kyrkovaktmästare Ivan Nilsson, tog tillvara en del av innehållet, bl a räkningen från 1890 på 1 krona för putsning av sakristians kakelugn. Eldare B Jönsson utförde arbetet.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

Kurs i växtfärgning. Fotograf CFO.

Kvinnokraft!

Kurs i växtfärgning på 1960-talet hos Hanna-Karin Larsson, Larsbo. Fotograf Carl -Fredrik Ohlsson.
Från vänster:
Övre raden: Asta Westberg, Linnea Hansson, Ingeborg Jönsson, Inger Tidala, Kerstin Olsson, Anna Tidala
och Erika Lannefors.
Andra raden: Einar Larsson, Lars-Erland Einarsson, Lena Jansson (då g Ohlsson), Hanna-Karin Larsson, Kerstin Ingvar, Svea Hedlund, Linnea Sandemark, Elsa Olsson, Anna-Lisa Sassersson och Inga Helmersson (Ö Hoby).
Främre raden: Brigitta Wiberg, Ann Christine Sassersson, Else-Carin Olsson, Marita Olsson, okänd, okänd, Lena- Elise Einarsdotter, Boel Larsson, Ulla Johnsson och Karin Lindgren.

SLKF
Bondeförbundet bildades 1913 och 1932 fick det ett kvinnoförbund kallat SLKF, svenska landsbygdens kvinnoförbund. 1957 döptes Bondeförbundet till Centerpartiet. 1963-1989 kallades kvinnoförbundet för CKF, centerns kvinnoförbund och därefter Centerkvinnorna. Källa: Wikipedia.

Lena ”August Anders” (g Jansson), som skänkt de två nedanstående fotona, skriver: ”På 50- och 60-talet sökte sig kvinnorna allt mer ut och det var lätt att ordna kurser. Hanna-Karin Larsson var en inspiratör till att ordna sådana av olika slag”.

Halmflätning 1962 i Larsbos undantagshus, villa Larsbo på Borrby strandsvägen. Här har idag Anders Lönnborn Borrby Svets – och Alltjänst.
Från vänster:
Sittande: Elsa Olsson, Hertha Svensson, Asta Westberg, läraren, okänd och Tilda Mårtensson.
Stående: Okänd, Linnea Sandemark, okänd, Svea Hedlund och Alva Svensson.
På golvet: Hanna-Karin Larsson och Lena Jansson (då g Ohlsson).

”Kvinnor under olika tider”
i  Borrby skola,  år 1961.
Fotot illustrerar år 1925. Från vänster okänd dam och Lena Jansson (då g Ohlsson).

Systrarna Ulla Karlsson (f Olsson, Backåkra) och Birgitta Andersson (f Olsson, dito) berättar om
”Hemmets dag”
i Borrby  skola under höstarna på 1960-talet. Damerna i häradsdräkter är Hanna-Karin Larsson och Ulla Olsson. Damen i mitten är hemkonsulent Ellen Lasson från Hushållningssällskapet i Kristianstad.
Herta Svensson, Ruth Wiberg och Bodil Gustavsson knypplar och Ingeborg Nilsson spinner.
Den randiga vävnaden på bordet är Inga Helmerssons (Ö Hoby) farmors mors ”bänkadrätt”, tänkt att hänga på en vägg och  unik i sitt mönster.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

 

 

 

Emil Lundholms smedja 1906/1907

Emil Lundholm var en av smederna i Borrby. Båda hans föräldrar kom från smedsläkter.
Från vänster ser vi Elin ”Karl Håkans”, Hanna Jönsson, okänd, Fritz Sköld, Valdemar Lundholm, Emil själv, Helga Nilsson och Amy (sedermera Stjernfeldt). Pojken på vagnen med ryggen åt kameran är Ivan Nilsson.

Emil, Valdemar och Elin (g m Karl Håkansson) är syskon. Hanna gifter sig Lundahl, blir mor till Helga (g m Olof Jakobsson, som hade snickeri i Borrby) och Ivan och på så sätt Per-Olofs farmor. Ivan var under många år både ringare och kyrkovaktmästare i Borrby.


Foto och underlag kommer från en Borrbybo i förskingringen, nämligen Per-Olof Nilsson eller som vi kallade honom ”Pelle Ivan”. Per-Olof är son till pojken på fotot, Ivan. Per-Olof kan mycket om Borrbys historia, har haft utställningar på ämnet och skrivit både böcker och tidningsartiklar.

 


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

Apropå Glimbergs ljusstake i Antikrundan …


Ljusstake smidd av Arvid Glimberg 1788. Fotot är hämtat från boken ”Smide på Österlen”, utgiven av Österlens museum i samarbete med Kristianstads museum och Kulturnämnden i Ystad.


Bengt Olsson har forskat och skrivit texten om Glimbergs.
Bengt bor i byn, men är född och uppvuxen i Tullstorp. Han har släktforskat i drygt 30 år och skrivit massor av artiklar till Släkt och Bygd, släktforskarföreningen här på Österlen.


Glimberg – smidesmästare i Borrby

Den 28 feb 2019 sändes Antikrundan från Borgholm, Öland. Där värderades en smidesljusstake, som enligt värderaren troligen kom från Borrby. Den här typen av smide, som är riktiga konstverk, gjordes av Lars Glimberg och hans son Arvid. Jag har ingen anknytning till Glimberg men har sett hans namn glimma förbi i mitt sökande efter egna släktuppgifter i källorna. Därför kan det vara av intresse att leta information om Glimberg och hans familj.

Uppgifter jag hittat om Glimberg och hans familj är främst hämtade från kyrkboken för socknarna Hörup och Borrby, men även mantalslängder (mtl) samt skråhandlingar.
Den tidigaste uppgiftern om Lars Glimberg har hämtats från Smedskråets ämbetshandlingar. Glimberg tillhörde smedämbetet i Simrishamn. Protokollen berättar även om tre av hans söner. De följande uppgifterna är hämtade från denna källa.

År 1730 har mäster Bengt Månsson från Flagabro antagit i lära gossen Lasse Larsson Glimberg från S:t Olof. Tre år senare blir Lasse utskriven till gesäll.
1733 har Bengt Månsson avlidit och hans son mäster Jöns Bengtsson i Tryde tog Lasse Larsson Glimberg i lära och anhöll inför amtet om att Lasse måtta för gesäll bliva utskriven. Jöns tog alltså till sig Glimberg när fadern avled.

1736 smidde klensmedsgesällen Lars Glimberg 1 kistlås med 5 hakar och betalade till amtet 1 daler och 16 öre.
Den 21 feb 1737 blir klensmedsgesällen Lars Glimberg mästare och visade fram sitt mästarstycke ”en vacker kistelås”.

Lars Glimberg med hustru finns noterade i Hörup enligt mtl 1742. Paret bor då i ett onumrerat gathus under Gyllerups sätesgård och får kosten på Gyllerup.
Hörups dödbok (db) den 3 maj 1742 berättar att då begrovs mäster Lars Glimbergs hustru Johanna Andersdotter, som dog den 28 april, 39 år gammal. När och var Lars och Johanna gift sig har jag inte hittat några uppgifter om. Några barn till paret har ej heller hittats.

Den 19 dec 1744 vigs åter smeden i Hörup mäster Lars Glimberg med Inspectorens dotter på Gyllerup jungfru Catharina Råberg. Några barn till paret finns inte registrerade i Hörups födelsebok. Glimberg och hans hustru flyttar därefter till Borrby socken och by.

Ljusstake smidd av Lars Glimberg 1766. Fotot hämtat från ovannämnda bok.

Den 2 juli 1745 klockan 9 om aftonen föddes smedmäster Glimbergs son Petter Hindrick. Han bärs till dopet den 7 i samma månad.

Lars Glimberg står skriven för gathuset nr 40 i Borrby enligt mtl 1747. Smedjan var belägen bredvid kyrkan, där idag vägen till prästgården går. Prästgården hade enligt mtl nr 42 och klockaregården, som låg där lekplatsen ligger idag, nr 41.

En stor tragedi drabbar Glimberg samma år då hans hustru avlider endast 31 år gammal. Glimberg ger dock icke upp utan gifter sig ytterligare en gång. När och var är okänt för närvarande.

År 1754 föds Glimbergs son Arfwid i Borrby och den 9 jan 1757, ”födde mäster Glimbergs hustru en son som Christnades den 16 och fick namnet Lars”. Gudmor var klockare hustrun Cecilia Hoborg och bland vittnena märks Scholemäsaren Moderus. Sonen Lars avlider dock kort tid senare. År 1758 föds Glimbergs dotter Caisa Catharina och 1761 dottern Sophia. Sophia avlider den 27 feb 1763 av koppor. Den 21 juni 1767 föds sonen Lars, som dock avlider av slag den 19 maj 1769.

En uppgift från skråhandlingarna visar att år 1765 blir Lars Glimbergs son Petter Hinrik utskriven till gesäll. Han har under 5 år lärt yrket hos fadern och visar fram ett trehaka kistelås. 1770 träder Petter Hinrik i tjänst som gårdssmed på Glimmingehus.
I mtl 1766 på gathuset nr 40 står smeden Glimberg, hustru, son Petter, barn Arfvid, dotter Kajsa. Tillägget i marginalen informerar om Glimberg ”mästaren i Cimbrihamn”. Mantalslängderna är alltid uppförda i slutet av föregående år.

I mtl 1775 står sonen Arfvid Glimberg som smed för gathuset, han är då ogift och har systern Cajsa boende hos sig samt föräldrarna Lars Glimberg och hustru som inhyses. Cajsa gifter sig senare med hovslagare Petter Berggren och Arfvid med Christina Möller.

Lars Glimbergs son Lars träder i gesällära hos Ola Pettersson 1792 och blir mästare1800. Lars Glimberg städjer ett flertal gesäller, förutom sina söner, under årens lopp, bl.a. Nils Larsson år 1739. Lars har även olovandes använt sig av gesäller, vilket starkt ogillades av ämbetet. Glimberg kom dock undan med en varning.
Den 14 mars 1785 dog och den 20 begrovs gamle smeden Lars Glimberg av ålderdomskrämpor var 71 år. Lars skall således ha varit född omk.1714, troligen i S:t Olofs sn. Tråkigt nog finns ingen kyrkbok bevarad för S:t Olof före 1801. Vem som var Lars tredje hustru har jag tyvärr inte hittat några uppgifter om. Borrby kyrkbok är genomgången fram t.o.m. 1788.

Den här sammanställningen gör inte anspråk på att vara helteckande. Det finns garanterat ytterligare uppgifter om familjen i källorna.

Under genomgång av Borrby kyrkbok efter uppgifter om släkten Glimberg har jag även hittat uppgifter om tre ”skolemästare” som verkade i Borrby under 1700-talet. Skolemästarens främsta uppgift var undervisning av barn och ungdomar. Detta var långt före obligatorisk skolgång, vilken infördes 1842.
Den 22 dec 1746 begrovs Trued skolemästaren i byn, 89 åt gammal. Den andre ”skolemästaren” hette Moderus och var verksam i Borrby 1757. Den tredje var Anders Jöransson (1732-86) och finns i byn från åtminstone 1768. Anders finns då boende på gathuset nr 39, kallat Skolehuset, enligt mtl. Han tituleras då ”Pedagogue”.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

Henning Rosenqvists åkeri

Bilparken från 1955. Bilarna kördes av, från vä, Egon, Ivan Lövall, Gotthard Svensson, Ture Lundqvist,
Kurt Andersson och Elvin Nord. PV:n tillhörde åkeriägaren, Henning Rosenqvist, som står lutad mot bilen.
Fotot taget när nya garaget på Kärrgatan stod färdigt.

Tiden går och modernare bilar kommer. Så här såg de ut omkring 1965. Bilarna kördes av, från vä, Tage, Egon, Ture Lundqvist, Gotthard Svensson, Ivan Lövall, Kurt Andersson och Elvin Nord.  Chefen hade bytt upp sig till en Volvo Amazon.


Källor:
Fotona utlånade av Ivan Lövalls son Georg, kyrkovaktmästare i Borrby. Georg har bidragit med chaufförernas namn och berättar att fotona deltas ut till de anställda och att de fanns i Ivans album.
Fotograf är Åke Rosenqvist, som bidragit med bl a årtalen.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

Borrby IF:s fotbollslag 1940-tal


I fotbollslaget ingick:
Från vä:
Stående: Enar Hemming, Sture Månsson, Åke Norhlander, Gotthard Svensson, Torsten Ellesson, Eric Svensson, Georg Olsson och Nils Larsson.
Sittande: Erik Hallqvist, Sigvard Hansson, Helge Mårtensson, Ville Strömblad och Inge Svensson.


Källa:
Fotograf Carl-Fredrik Olsson.
Fotot och namnen kommer från Jan Hallqvist, borrbypåg och son till Erik på bilden. Jan bodde med far, mor Elly och syster Birgitta i hörnet Kyhlsvägen – Föreningsgatan.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

Scroll to Top