Kurs i växtfärgning på 1960-talet hos Hanna-Karin Larsson, Larsbo. Fotograf Carl -Fredrik Ohlsson. Från vänster: Övre raden: Asta Westberg, Linnea Hansson, Ingeborg Jönsson, Inger Tidala, Kerstin Olsson, Anna Tidala och Erika Lannefors. Andra raden: Einar Larsson, Lars-Erland Einarsson, Lena Jansson (då g Ohlsson), Hanna-Karin Larsson, Kerstin Ingvar, Svea Hedlund, Linnea Sandemark, Elsa Olsson, Anna-Lisa Sassersson och Inga Helmersson (Ö Hoby). Främre raden: Brigitta Wiberg, Ann Christine Sassersson, Else-Carin Olsson, Marita Olsson, okänd, okänd, Lena- Elise Einarsdotter, Boel Larsson, Ulla Johnsson och Karin Lindgren.
SLKF Bondeförbundet bildades 1913 och 1932 fick det ett kvinnoförbund kallat SLKF, svenska landsbygdens kvinnoförbund. 1957 döptes Bondeförbundet till Centerpartiet. 1963-1989 kallades kvinnoförbundet för CKF, centerns kvinnoförbund och därefter Centerkvinnorna. Källa: Wikipedia.
Lena ”August Anders” (g Jansson), som skänkt de två nedanstående fotona, skriver: ”På 50- och 60-talet sökte sig kvinnorna allt mer ut och det var lätt att ordna kurser. Hanna-Karin Larsson var en inspiratör till att ordna sådana av olika slag”.
Halmflätning. Fotograf okänd.
”Kvinnor under alla tider”. Fotograf okänd.
Halmflätning 1962 i Larsbos undantagshus, villa Larsbo på Borrby strandsvägen. Här har idag Anders Lönnborn Borrby Svets – och Alltjänst. Från vänster: Sittande: Elsa Olsson, Hertha Svensson, Asta Westberg, läraren, okänd och Tilda Mårtensson. Stående: Okänd, Linnea Sandemark, okänd, Svea Hedlund och Alva Svensson. På golvet: Hanna-Karin Larsson och Lena Jansson (då g Ohlsson). ”Kvinnor under olika tider” i Borrby skola, år 1961. Fotot illustrerar år 1925. Från vänster okänd dam och Lena Jansson (då g Ohlsson).
Hemmets dag. Fotograf okänd.
Hemmets dag. Fotograf okänd.
Systrarna Ulla Karlsson (f Olsson, Backåkra) och Birgitta Andersson (f Olsson, dito) berättar om ”Hemmets dag” i Borrby skola under höstarna på 1960-talet. Damerna i häradsdräkter är Hanna-Karin Larsson och Ulla Olsson. Damen i mitten är hemkonsulent Ellen Lasson från Hushållningssällskapet i Kristianstad. Herta Svensson, Ruth Wiberg och Bodil Gustavsson knypplar och Ingeborg Nilsson spinner. Den randiga vävnaden på bordet är Inga Helmerssons (Ö Hoby) farmors mors ”bänkadrätt”, tänkt att hänga på en vägg och unik i sitt mönster.
Emil Lundholm var en av smederna i Borrby. Båda hans föräldrar kom från smedsläkter. Från vänster ser vi Elin ”Karl Håkans”, Hanna Jönsson, okänd, Fritz Sköld, Valdemar Lundholm, Emil själv, Helga Nilsson och Amy (sedermera Stjernfeldt). Pojken på vagnen med ryggen åt kameran är Ivan Nilsson.
Emil, Valdemar och Elin (g m Karl Håkansson) är syskon. Hanna gifter sig Lundahl, blir mor till Helga (g m Olof Jakobsson, som hade snickeri i Borrby) och Ivan och på så sätt Per-Olofs farmor. Ivan var under många år både ringare och kyrkovaktmästare i Borrby.
Foto och underlag kommer från en Borrbybo i förskingringen, nämligen Per-Olof Nilsson eller som vi kallade honom ”Pelle Ivan”. Per-Olof är son till pojken på fotot, Ivan. Per-Olof kan mycket om Borrbys historia, har haft utställningar på ämnet och skrivit både böcker och tidningsartiklar.
Ljusstake smidd av Arvid Glimberg 1788. Fotot är hämtat från boken ”Smide på Österlen”, utgiven av Österlens museum i samarbete med Kristianstads museum och Kulturnämnden i Ystad.
Bengt Olsson har forskat och skrivit texten om Glimbergs. Bengt bor i byn, men är född och uppvuxen i Tullstorp. Han har släktforskat i drygt 30 år och skrivit massor av artiklar till Släkt och Bygd, släktforskarföreningen här på Österlen.
Glimberg – smidesmästare i Borrby
Den 28 feb 2019 sändes Antikrundan från Borgholm, Öland. Där värderades en smidesljusstake, som enligt värderaren troligen kom från Borrby. Den här typen av smide, som är riktiga konstverk, gjordes av Lars Glimberg och hans son Arvid. Jag har ingen anknytning till Glimberg men har sett hans namn glimma förbi i mitt sökande efter egna släktuppgifter i källorna. Därför kan det vara av intresse att leta information om Glimberg och hans familj.
Uppgifter jag hittat om Glimberg och hans familj är främst hämtade från kyrkboken för socknarna Hörup och Borrby, men även mantalslängder (mtl) samt skråhandlingar. Den tidigaste uppgiftern om Lars Glimberg har hämtats från Smedskråets ämbetshandlingar. Glimberg tillhörde smedämbetet i Simrishamn. Protokollen berättar även om tre av hans söner. De följande uppgifterna är hämtade från denna källa.
År 1730 har mäster Bengt Månsson från Flagabro antagit i lära gossen Lasse Larsson Glimberg från S:t Olof. Tre år senare blir Lasse utskriven till gesäll. 1733 har Bengt Månsson avlidit och hans son mäster Jöns Bengtsson i Tryde tog Lasse LarssonGlimberg i lära och anhöll inför amtet om att Lasse måtta för gesäll bliva utskriven. Jöns tog alltså till sig Glimberg när fadern avled.
1736 smidde klensmedsgesällen Lars Glimberg 1 kistlås med 5 hakar och betalade till amtet 1 daler och 16 öre. Den 21 feb 1737 blir klensmedsgesällen Lars Glimberg mästare och visade fram sitt mästarstycke ”en vacker kistelås”.
Lars Glimberg med hustru finns noterade i Hörup enligt mtl 1742. Paret bor då i ett onumrerat gathus under Gyllerups sätesgård och får kosten på Gyllerup. Hörups dödbok (db) den 3 maj 1742 berättar att då begrovs mäster Lars Glimbergs hustru Johanna Andersdotter, som dog den 28 april, 39 år gammal. När och var Lars och Johanna gift sig har jag inte hittat några uppgifter om. Några barn till paret har ej heller hittats.
Den 19 dec 1744 vigs åter smeden i Hörup mäster Lars Glimberg med Inspectorens dotter på Gyllerup jungfru Catharina Råberg. Några barn till paret finns inte registrerade i Hörups födelsebok. Glimberg och hans hustru flyttar därefter till Borrby socken och by.
Ljusstake smidd av Lars Glimberg 1766. Fotot hämtat från ovannämnda bok.
Den 2 juli 1745 klockan 9 om aftonen föddes smedmäster Glimbergs son Petter Hindrick. Han bärs till dopet den 7 i samma månad.
Lars Glimberg står skriven för gathuset nr 40 i Borrby enligt mtl 1747. Smedjan var belägen bredvid kyrkan, där idag vägen till prästgården går. Prästgården hade enligt mtl nr 42 och klockaregården, som låg där lekplatsen ligger idag, nr 41.
En stor tragedi drabbar Glimberg samma år då hans hustru avlider endast 31 år gammal. Glimberg ger dock icke upp utan gifter sig ytterligare en gång. När och var är okänt för närvarande.
År 1754 föds Glimbergs son Arfwid i Borrby och den 9 jan 1757, ”födde mäster Glimbergs hustru en son som Christnades den 16 och fick namnet Lars”. Gudmor var klockare hustrun Cecilia Hoborg och bland vittnena märks Scholemäsaren Moderus. Sonen Lars avlider dock kort tid senare. År 1758 föds Glimbergs dotter Caisa Catharina och 1761 dottern Sophia. Sophia avlider den 27 feb 1763 av koppor. Den 21 juni 1767 föds sonen Lars, som dock avlider av slag den 19 maj 1769.
En uppgift från skråhandlingarna visar att år 1765 blir Lars Glimbergs son Petter Hinrik utskriven till gesäll. Han har under 5 år lärt yrket hos fadern och visar fram ett trehaka kistelås. 1770 träder Petter Hinrik i tjänst som gårdssmed på Glimmingehus. I mtl 1766 på gathuset nr 40 står smeden Glimberg, hustru, son Petter, barn Arfvid, dotter Kajsa. Tillägget i marginalen informerar om Glimberg ”mästaren i Cimbrihamn”. Mantalslängderna är alltid uppförda i slutet av föregående år.
I mtl 1775 står sonen Arfvid Glimberg som smed för gathuset, han är då ogift och har systern Cajsa boende hos sig samt föräldrarna Lars Glimberg och hustru som inhyses. Cajsa gifter sig senare med hovslagare Petter Berggren och Arfvid med Christina Möller.
Lars Glimbergs son Lars träder i gesällära hos Ola Pettersson 1792 och blir mästare1800. Lars Glimberg städjer ett flertal gesäller, förutom sina söner, under årens lopp, bl.a. Nils Larsson år 1739. Lars har även olovandes använt sig av gesäller, vilket starkt ogillades av ämbetet. Glimberg kom dock undan med en varning. Den 14 mars 1785 dog och den 20 begrovs gamle smeden Lars Glimberg av ålderdomskrämpor var 71 år. Lars skall således ha varit född omk.1714, troligen i S:t Olofs sn. Tråkigt nog finns ingen kyrkbok bevarad för S:t Olof före 1801. Vem som var Lars tredje hustru har jag tyvärr inte hittat några uppgifter om. Borrby kyrkbok är genomgången fram t.o.m. 1788.
Den här sammanställningen gör inte anspråk på att vara helteckande. Det finns garanterat ytterligare uppgifter om familjen i källorna.
Under genomgång av Borrby kyrkbok efter uppgifter om släkten Glimberg har jag även hittat uppgifter om tre ”skolemästare” som verkade i Borrby under 1700-talet. Skolemästarens främsta uppgift var undervisning av barn och ungdomar. Detta var långt före obligatorisk skolgång, vilken infördes 1842. Den 22 dec 1746 begrovs Trued skolemästaren i byn, 89 åt gammal. Den andre ”skolemästaren” hette Moderus och var verksam i Borrby 1757. Den tredje var Anders Jöransson (1732-86) och finns i byn från åtminstone 1768. Anders finns då boende på gathuset nr 39, kallat Skolehuset, enligt mtl. Han tituleras då ”Pedagogue”.
Bilparken från 1955. Bilarna kördes av, från vä, Egon, Ivan Lövall, Gotthard Svensson, Ture Lundqvist, Kurt Andersson och Elvin Nord. PV:n tillhörde åkeriägaren, Henning Rosenqvist, som står lutad mot bilen. Fotot taget när nya garaget på Kärrgatan stod färdigt.
Tiden går och modernare bilar kommer. Så här såg de ut omkring 1965. Bilarna kördes av, från vä, Tage, Egon, Ture Lundqvist, Gotthard Svensson, Ivan Lövall, Kurt Andersson och Elvin Nord. Chefen hade bytt upp sig till en Volvo Amazon.
Källor: Fotona utlånade av Ivan Lövalls son Georg, kyrkovaktmästare i Borrby. Georg har bidragit med chaufförernas namn och berättar att fotona deltas ut till de anställda och att de fanns i Ivans album. Fotograf är Åke Rosenqvist, som bidragit med bl a årtalen.
I fotbollslaget ingick: Från vä: Stående: Enar Hemming, Sture Månsson, Åke Norhlander, Gotthard Svensson, Torsten Ellesson, Eric Svensson, Georg Olsson och Nils Larsson. Sittande: Erik Hallqvist, Sigvard Hansson, Helge Mårtensson, Ville Strömblad och Inge Svensson.
Källa: Fotograf Carl-Fredrik Olsson. Fotot och namnen kommer från Jan Hallqvist, borrbypåg och son till Erik på bilden. Jan bodde med far, mor Elly och syster Birgitta i hörnet Kyhlsvägen – Föreningsgatan.
Karl X vid tåget över Bält. Tavla målad av Johann Philip Lemke.
Med era berättelser och foton och vad jag själv hittat i t ex kyrkoböcker, som underlag, kommer nu en serie med bygdens historia, lite i ljuset av det som hände i omvärlden. Rubriken är ”Borrbybygdens kulturarv”. Sticker emellan med ett och annat vykort. Lämna gärna synpunkter eller lägg till, det ni eller era anfäder känner till.
Vi startar 1658. Skåne blir svenskt. Vi danskar förklarar Sverige krig 1657 och passar på när Sverige redan är inblandat i krig på annat håll. Under kriget med Danmark tågar den svenske kungen Karl X över Lilla Bälts is och två skvadroner drunknar. Sverige är ändå starkare, segrar och vi får lämna bl a Skåne.
Nu är vi svenskar. August Mattsson *) berättar att de svenska myndigheternas första åtgärd är att ta reda på hur de ”förvärvade provinsernas förmåga är att bidra med avgifter till svenska kronan”. Hur många gårdar finns, i vilket skick är de, längornas antal, hur stor skörd beräknas etc. Karl XI, som nu är kung, lär ha ridit genom Skåneprovinsen och befallt att taxering ska ske. Fastighetstaxering (jordrevning) företas och kartor ritas. Adeln och kyrkan äger många hemman. Många adelsmän får hemman, som tack för sina insatser i kriget. Bönderna som brukar dem är mer eller mindre fattiga.
I protokollet efter jordrevningen 1684 kan man bl a läsa om:
Hans Ramel till Ugerup, nu Billingssköld. Det kan vara den Hans, som är kammarskrivare i Kristianstads län 1658 och som sådan ”bragte han alla därstädes varande danska handlingar och räkenskaper i svensk form”. M a o hjälper han till med försvenskningen.
ett hemman, som donerats till Sten Bielke. Bonden, som brukar jorden ”ska göra veckodagsvärk till Bårby gård”.
ett hemman, som ägs av domkyrkan i Lund. Bonden utfattig.
ett hemman, som ryttmästaren har till sina hästar. Bonden är utfattig.
Stockholms slott brinner 1697, då Karl XI står lik. Ny kung blir Karl XII, som ständigt är i krig. Soldater behövs och samtidigt måste någon vara hemma och se till landets försörjning, som också soldaterna är beroende av. August Matsson fortsätter: undantagna från krigstjänst är hemmansägare som inte har någon manlig person skriven eller arbetandes hos sig, hemmansägarens ende son finns kvar efter faderns död och hemmansägaren kan inte hitta någon annan i sitt ställe.
Männen, som ska ut i krig, måste vara ”wärbara” d v s dugliga till krigstjänst och av de ”wärbara” kan utses ”tremänningsryttare” (var trejde av de ”wärbara” lottas till ryttare).
1706 pågår krig bl a mot Danmark. Så länge Karl XII har framgång i kriget kommer inga ryttare från Skåne. Svenska regeringen litar inte på ”den forna danska allmogen”. Trupper från Östersjölandskapen ligger förlagda i Skåne och skåningarna i Polen.
Nu är vi framme vid 1706. Nästa gång tittar vi på en karta över Borrby från just detta år. Vad är en byaordning? Vad är en bomärkesstock? Välkommen åter!
Källor: 1 August Matssons berättelser. *) August Mattsson (1874-1962) bodde med sin familj , i ett av husen (Borrby 46:8-9-11-12) mitt emot ingången till idrottsplatsens. Han hade i unga år arbetat som dräng och sedan gått i snickarlära. Var också fjärdingsman (Google: ”ett lokalt förtroendeuppdrag, men utvecklades i slutet av 1800-talet till en lägre statlig tjänst, oftast på deltid. Fjärdingsmannen biträdde kronolänsmannen med indrivning, polisverksamhet, vägtillsyn och annat”). Han var också en duktig och ivrig hembygdsforskare. 2 Borrbys kyrkböcker. 3 Wikipedia.
Österlen – ett gammalt epitet Det geografiska området Österlen omfattade från början enbart Ingelstad och Järrestads härader. Senare tillkom även Albo härad. Österlen är inget 1800-tals myntande, som det påståtts, utan finns belagt långt, långt tidigare. Jag har forskat i historiska källor i över 30 år och har belägg för epitetet Österlen från två tidiga källor. Det första dokumentet jag hittat där Österlen nämns är från sep.1745 och finns bland inflyttninglängderna för Villie socken, Ljunits härad. Då skiver A: S: Barfoth en flyttningsattest för pigan Bodella Siöström, att hon är barnfödd i Vallby på Österlen. Nedan utdrag från denna attest.
”Hedersamma och dygdiga pigan Bodella Siöström som varit i tjugo år i denna Skurups församling är barnfödd i Vallby på Österlen nu vid pass 40 år gl. Kom från Solberga församling och hit, flyttar nu till Örsjö socken, kan läsa uti bok tydligt, och förstår försvarligl.sina kristendoms stycken, har varit sista gången till förhör i denna församling, och begått H:nattvard härstädes d:5 sistl.april, i sitt allmänna leverne har hon vider sitt vistande i församlingen uppfört sig kristel.och gudel.är och mig vetterl.fri för äktenskapslöfte”
Här anges klart och tydligt prepositionen ’på’ inte ’i’. Vi bor på Österlen. Bilden hämtad från Arkiv Digitals arkiv.
Men det absolut tidigaste belägget för Österlen är daterat år 1707 och skrivs då Österleden. Namnet finns dokumenterat i ett mål på Ingelstad häradsting då Hanna Isaks i Kabusa står åtalad för att ha ägnat sig åt trolldom. Redan år 1706 anklagas den gamla jordegumman Hanna Isaks i Kabusa för trolldom. Detta mål kommer upp på Ingelstad häradsting den 17 nov 1706, 4 och 5 mars, 20 mars och 19 nov 1707. Efter rannsakningen inkallas vittnen och först var Jöran Månsson på Holmagården som berättar att pigan Ajda tjänat Hanna på andra året för omkring 10 eller 11 år sedan. Pigan hade vid juletid varit hemma hos sin mor på Öster Leden då hon blev sjuk på nyårsafton och legat i 7 veckor, varpå Hanna Isaks tagit henne till sig för att sköta om henne mot betalning. Ajda hade tillfrisknat och tagit tjänst hos möllaren i Svenstorp men insjuknat igen och återvänt till Hanna där hon avled. St:a Köpinge dödbok visar att pigan Agda Olofsdotter begrovs den 21 dec och var född i Cimbris och avled hos Isak Olsson i Kabusa. Jöran Månsson berättar i sitt vittnesmål att pigan Ajda blivit sjuk när hon varit hemma hos sin mor på Öster Leden. Det här är det absolut tidigaste belägget för Österlen som jag hittat.
Både Jöran Månsson i Holmagården och Barfoth i Skurup var väl medvetna om Österlen, vilket visar att detta geografiska område var väl känt redan då, men när och var det uppstod är dock höljt i dunkel. Den gamla leden gick strax öster om Ystad, förbi Kabusa mot St:a Köpinge och vidare mot Tranås, där en skjutsstation fanns och därifrån till Simrishamn. Folket som bodde öster om denna led, bodde på Österlen, och gör fortfarande.
Källa: Bengt Olsson har transkriberat texterna hämtade ur kyrkobok från Villie församling och ur dombok från Järrestads häradsrätt. Bengt bor i Borrby, men är född och uppväxt strax utanför byn, i Tullstorp. Har släktforskat i drygt 30 år och skrivit massor av artiklar till Släkt och Bygd, släktforskarföreningen här på Österlen.
Jag, Hans Bramer, fick tillsänt mig lite kuriosa om Borrby IF av min äldre bror Jan-Åke, i Göteborg. Han hade fått en del böcker och häften, som vår far Hilding Bramer samlat på sig. Mitt intresse väcktes snabbt och min första tanke var att det det kanske kunde intressera en del av er som läser om Borrbys Historia. Borrby IF startade 1926 och föreningens första styrelse hade följande utseende: Johan Jönsjö ordf., Folke Larsson v. ordf., Folke Eklund sekr., Hilding Ekvall kassör, samt Gösta Persson utan särskild funktion. Vid 1926 års slut var medlemsantalet 62 st. Programmet upptog fotboll, allmän idrott och gymnastik.
Jag såg också att min farbror Sture Bramer ingick i styrelsen som kassör mellan 1936 och 1938. Min far, Hilding, började i reservlaget 1930, för att sedan avancera till A-laget 1935. Trägen vinner. Jag visste inte ens säkert att han hade spelat fotboll men hade mina aningar efter att jag en gång för länge sedan hittat ett par gamla benskydd långt inne i en garderob!
Vårt första fotbollslag
Stående från vänster : Henry Rosenqvist, reserv och linjeman, Gösta Persson (Gasse), Malte Andersson, Folke Eklund, tullaren Nilsson och Arthur Svensson (Penne). Knästående : tullaren Erlandsson, Henning Friberg, Gotthard Svensson, Gunnar Mattsson, Ernst Andersson samt Einar Löfstedt.
Läst i Borrby Idrottsförenings Jubileumsskrift 1926 28/7 1966: Malthe Lundgren och Seth Svensson som verkade under lång tid inom fotbollsutskottet, har många minnen från de gångna åren. Att man riktigt lever sig in i spelen, kunde båda två vittna om och inte minst Inge Svensson var som död för yttervärlden när han spelade boll. Vid en semifinal mot Järrestad i YA-cupen när endast tre minuter återstod, ledde Borrby med 8-1. Då kunde inte vänsterbacken Kalle Larsson hålla sig längre, utan sprang bort till Inge som spelade centerback och sa: ”Du Inge, nu e vi i finalen”. Inge, helt koncentrerad på vart bollen fanns skrek då till: ”Tyst, tyst för katten o håll din ytter”! Ett annat prov på Inges matchupplevelse var när ”slocknade stjärnor” spelade mot Gyllebo. Inge tyckte väl att det gick för långsamt och han skrek därför till Kurt-Erik Jönsson : ”Spring KE, spring”. Kurt-Erik : ”Jamen bollen e ju inte här”. Inge : ”Ja men spring ändå för f-n”. Vid en av stormatcherna på idrottsplatsen, gästades Borrby av Putte Kock. Efter matchen den fina högsommardagen, duschade Putte i vårt duschrum samtidigt som Stig ”Justus” Svensson. Stig stod tyst en stund och bara tittade, sen sa han : ”De var f-n va du e lik Putte Kock”! Det hör till historien att Stig inte visste att Putte Kock var där.
A-laget 1966
Stående fr. v. Anders Ungh, Erik Olsson, Sven Erlandsson, Torsten Lindström, Tommy Olsson, Lars-Erik Thorstensson, Ingvar Averfalk (lagledare). Sittande fr. v. Bo Mattsson, Bertil Månsson, Gert Larsson, Karl Ungh samt Gert Robert Lindström.
Källa: Hans Bramer, uppväxt i Borrby och som ”bläddrat” i sina minnen och i Borrby IF:s jubileumsskrifter.
