Mälarhusens restaurang

 

Per August Jönsson lär vara mannen, som 1936, byggde huset. Under andra världskriget fungerade det som flyktingförläggning.
PA Jönsson var spannmålshandlare i Borrby och en tid ägare till Borrby Ångkvarn.

Nåväl… 1937 annonseras

 

Mälarhusens strandbad var ett badhotell, med annex där gästerna kunde bo, en vecka , två veckor etc. Gästerna hade sina stambord med tygservetter fint lagda i servettväskor av vackert blommigt papper.

Stående: tre servitriser Elin Andersson (g m bagaren i Löderup), Signe Törnquist och Dagmar Olofsson eller Alfhild Ivarsson. Kallskänkan Frida Strömblad, kocken Karl-Gustav, Kerstin Persson-Lund, Margareta Persson-Borglund, som båda skötte disken och sist i raden källarmästare Joel Lassesson. Sittande: fru källarmästare, Maja-Lisa Lassesson. Pojken är deras fosterson Richard Kleepers. Han jobbade som piccolo i fin uniform. Tog emot gästernas kläder när de kom in och bar dem sedan en trappa ner till garderoben.

 

Så kom den rysliga branden i oktober 1958

Jens Zwick berättar 2020: ”Tänk så fint restaurangen var anpassad till de omgivande sanddynerna. Detta foto är nog tidigt 60-tal, vänstertrafik och ingen av bilarna är av modell 1965 eller senare. Jag antar att bussen inte är i linjetrafik, utan är abonnerad av sällskapet vilka sitta utanför och förmodligen njuter java. På söndagar dukades det nämligen upp kaffe complé i rummet direkt till höger efter ingången. Det fanns en kiosklucka till vänster om ingången, för en glass eller lemonad från Borrby bryggeri. Mellan flaggstången och toalettgluggarna i fasaden ser man en bit av längan med hyresrum, var nog 10 inalles. Fanns även 3 rum i huvudbyggnaden och någon stuga att hyra. Sven Liljegren var en prydlig och trevlig servitör, dock med en något ovanlig bisyssla, han hade ett lager singelskivor att sälja. Jag lärde mig av honom att putta lite lätt med foten på damernas väskor, man känner direkt om det ligger en plunta däruti. Vissa herrar hade nämligen en fäbless för att hälla insmugglad Kron i kaffekannan. Spritutskänkningen var Eva Andersens domäner.”


Ystads Allehanda 1973

Ålagille, räkafton, julbord, söndagsmiddag, nyårs- och trettondagsfirande, födelsedagskalas, bröllop…. och dans!

Restaurangen stod tom ett antal år och den var i bedrövligt skick. Det hade stått vatten i källaren länge. Planer fanns dock på att bygga ny restaurang, hotell och lanthandel, men så blev det inte. Mälarhusens restaurang revs 2003.
Jens Zwick igen: ”Måste avsluta med att säga att någon tjänsteande i Simrishamns kommun ansåg tiden sprungit förbi denna form av nöjeslokal, så då gick hela rasket i himlen in.”


Källor:
Eva Andersen
Birgitta Persson
Ingrid Törnqvist
Rolf Johansson
Foto Carl-Fredrik Olsson
Foto Stieg Eldh
Annons från YA 1973 (Lars Averfalk)
Vykort från Hans Lundberg, Per Mårtensson och Christer Jönsson
Annons i program för Skillingemarschen 1937 (Ingrid Törnqvist)
Porträttgalleri i Kristianstads län 1931 (Ingmar o Doris Olsson)


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

6 reaktioner på ”Mälarhusens restaurang”

  1. Där spelade min far med sin orkester nån gång på 70-talet och eftersom vi hade stuga på Per Ivars väg så blev det ibland glass i luckan. Var även och dansade där någon gång i slutet av 70-talet. Min far Erik, gjorde också en direktsändning i radio med Bengt Polo Johansson där han berättade om Österlen och även spelade på sin fiol och hade några lokala artister som uppträdde.

  2. Vi var ett sällskap som ofta var på de berömda ålagillena. Man var alltid tvungen att boka i god tid för att få plats. Jag och min fru Karin förlovade oss där. Nu har vi varit gifta i 55 år.
    Den singelskiva som Sven Liljegren sålde var förmodligen Daggdroppar på Österlen, med text av Jan Vestergren.
    MVH Hans Bramer

    1. Lisbet Helmersson

      Hej
      Jag det var populärt. Och tänk då fanns också Kyhl.
      Ålagillen saknar man.
      Mvh
      Lisbet

Kommentarer är stängda.

Rulla till toppen