Fotograf Carl-Fredrik Olsson. Fotot kommer rån Marianne Henriksson.
8 reaktioner på ”Mälarhusens restaurang 1960-tal”
Inke
Så härligt o så underbar bild från barndomen i Mälarhusen !
Senare också så mycket fest på restaurangen !
Lilla kiosken kan aldrig ersätta detta !
Lisbet Helmersson
Hej
Nej det kan den inte.
Lisbet
Sven Eve Liljegren
Där jobbade jag med min far och bror i servisen hos Bengt Borglund. Far även hos Joel Lasseson. Far var Sven Liljegren.
Lisbet Helmersson
Det var ett tag sedan.
Lisbet
Doris Olsson
Räkafton, på onsdagskvällar under sommarmånaderna på 70-talet, där Luddmans orkester, spelade på bensinfat, La Cucaracha. Härlig tid!!!
Lisbet Helmersson
Ja du det var härliga tider!
Lisbet
jens
Tänk så fint restaurangen var anpassad till de omgivande sanddynerna. Detta foto är nog tidigt 60-tal, vänstertrafik och ingen av bilarna är av modell 1965 eller senare. Jag antar att bussen inte är i linjetrafik, utan är abonnerad av sällskapet vilka sitta utanför och förmodligen njuter java. På söndagar dukades det nämligen upp kaffe comple i rummet direkt till höger efter ingången. Som Inke säkert erinrar sig fanns en kiosklucka till vänster om ingången, ok för en glass eller lemonad från Borrby bryggeri. Mellan flaggstången och toalettgluggarna i fasaden ser man en bit av längan med hyresrum, var nog 10 rum inalles. Fanns även 3 rum i huvudbyggnaden och någon stuga att hyra. Omnämde Sven Liljegren var en prydlig och trevlig servitör, dock med en något ovanlig bisyssla, han hade ett lager singelskivor att sälja. På denna sjöng Liljegren Junior oförglömliga strofer som ”Vad är Dovers vita klippor mot en strand på Österlen”, rekommenderas. Jag lärde mig också av honom att putta lite lätt med foten på damernas väskor, man känner direkt om det ligger en plunta däruti. Vissa herrar hade nämligen en fäbless för att hälla insmugglad Kron i kaffekannan och spritutskänkningen var Eva Andersens domäner. Det var alltid fullsatt vid Ålamiddag, Mårten Gås, Julbord, Rotary på måndagar och omnämda Räkaftnar. Unga fröken Lundström var onekligen balens strålande drottning, det tyckte iallafall ”Nisse-Bas” i Luddmans senare med i Kvinnaböske. Måste avsluta med att säga att någon tjänsteande i Simrishamns kommun ansåg att tiden sprungit förbi denna form av nöjeslokal så då gick hela rasket i himlen in.
Så härligt o så underbar bild från barndomen i Mälarhusen !
Senare också så mycket fest på restaurangen !
Lilla kiosken kan aldrig ersätta detta !
Hej
Nej det kan den inte.
Lisbet
Där jobbade jag med min far och bror i servisen hos Bengt Borglund. Far även hos Joel Lasseson. Far var Sven Liljegren.
Det var ett tag sedan.
Lisbet
Räkafton, på onsdagskvällar under sommarmånaderna på 70-talet, där Luddmans orkester, spelade på bensinfat, La Cucaracha. Härlig tid!!!
Ja du det var härliga tider!
Lisbet
Tänk så fint restaurangen var anpassad till de omgivande sanddynerna. Detta foto är nog tidigt 60-tal, vänstertrafik och ingen av bilarna är av modell 1965 eller senare. Jag antar att bussen inte är i linjetrafik, utan är abonnerad av sällskapet vilka sitta utanför och förmodligen njuter java. På söndagar dukades det nämligen upp kaffe comple i rummet direkt till höger efter ingången. Som Inke säkert erinrar sig fanns en kiosklucka till vänster om ingången, ok för en glass eller lemonad från Borrby bryggeri. Mellan flaggstången och toalettgluggarna i fasaden ser man en bit av längan med hyresrum, var nog 10 rum inalles. Fanns även 3 rum i huvudbyggnaden och någon stuga att hyra. Omnämde Sven Liljegren var en prydlig och trevlig servitör, dock med en något ovanlig bisyssla, han hade ett lager singelskivor att sälja. På denna sjöng Liljegren Junior oförglömliga strofer som ”Vad är Dovers vita klippor mot en strand på Österlen”, rekommenderas. Jag lärde mig också av honom att putta lite lätt med foten på damernas väskor, man känner direkt om det ligger en plunta däruti. Vissa herrar hade nämligen en fäbless för att hälla insmugglad Kron i kaffekannan och spritutskänkningen var Eva Andersens domäner. Det var alltid fullsatt vid Ålamiddag, Mårten Gås, Julbord, Rotary på måndagar och omnämda Räkaftnar. Unga fröken Lundström var onekligen balens strålande drottning, det tyckte iallafall ”Nisse-Bas” i Luddmans senare med i Kvinnaböske. Måste avsluta med att säga att någon tjänsteande i Simrishamns kommun ansåg att tiden sprungit förbi denna form av nöjeslokal så då gick hela rasket i himlen in.
Mycket trevligt skrivet.
Mvh
Lisbet