Försäkrad för livet

Idag är vi vana vid att det finns allmänna försäkringar för det mesta som sker i livet. Från vaggan till graven kan vi få föräldrapenning, barnbidrag, sjukpenning, arbetsskadeersättning, pension, närståendepenning etc. Så har det naturligtvis inte alltid varit. Behov av försäkringar har skiftat allt eftersom samhället förändrats.

Redan under medeltiden (1000- 1500) samlades människor, som hade samma yrke, i skrån och i gillen. I vissa betalade medlemmarna in till en ”bössa” och fick i gengäld pengar om de var sjuka. När man blev frisk förväntades det att man betalade tillbaka pengarna. Det här var startskottet till ett socialt skydd.
Under 1700-talet utvecklades idén om att hjälpa varandra vid sjukdom och frivilliga sjukkassor bildades. De var föreningar, ofta kopplade till vissa yrkesgrupper, kyrkor eller nykterhetsrörelser.

I slutet av 1800-talet nådde industrialiseringen Sverige. Många flyttade från landsbygden in till fabrikerna i städerna. Människorna blev beroende av inkomst i form av pengar och inte av varor. Sårbarheten ökade vid ohälsa, olycksfall i arbetet och vid hög ålder.
1891 kom den första lagen om sjukkassor, vars syfte var att stötta de frivilliga sjukkassorna med bidrag och råd. Då var det fortfarande bara runt 3 % av befolkningen som var försäkrade av sjukkassorna.
Under 1900-talet kom många reformer:
1901 Lag om ersättning vid olycksfall i arbetet
1914 Lag om folkpension
1948 Barnbidrag
1955 Allmän sjukförsäkring med inkomstrelaterad sjukersättning och subventionerad sjukvård
1955 Yrkesskadeförsäkring
1960 ATP, Allmän tilläggspension
1974 Föräldraförsäkring
1977 Arbetsskadeförsäkring
1992 Rehabiliteringspenning
1993 Assistansersättning
1999 Nytt pensionssystem

Hanna Lundahl får tjäna som ett exempel på medlemskap i frivilliga kassor.

Fotograf Fredrik Hagman Borrby

Hanna (1867-1952) är gift med smeden Nils (1854-1929). De bor och verkar, i huset/smedjan, på nuvarande adress Timmergatan 3. En av sönerna, Mauritz (1889-1975) efterträder sin far. Han gifter sig med Emmy (1894-1979) och får Edith (1916-1988) senare gift med borrbyprofilen John ”Box” Nilsson (1915-1987), Gertrud (1917-1983) och Nils (1935-2007), som går i fars och farfars fotspår.

Fr vä: Emmy, Hanna, Nils, Mauritz och på hästen Mauritz’ och Emmys döttrar Edith och Gertrud. Fotograf okänd

1921 blir Hanna medlem i Borrby Sjuk- och Begravningskassa. Man kan vara försäkrad i två klasser Första klassen kostar 0,55 kr och andra klassen 1,10 kr, båda per månad. Häri ingår även moderskapspenning med: ”1 krona om dagen, oavsett vilken klass medlem tillhör, under 25 dagar räknat från den dag barnsbörden inträffar. Vid barnsbörd ska barnmorska anlitas.” Villkoret är att man, omedelbart före barnets födelse, skall ha tillhört kassan under ”oavbrutet” 270 dagar och skall avhålla sig från arbete under de 25 dagarna, vilket kan kontrolleras av sjukbesökare.

Hanna tillhör också Sandhammarortens Sjuk- och Begravningskassa från 1935. Villkoren är ungefär desamma som i Borrbys dito.

 

”Borrby Sjuk och Begravningskassa bildades 1905” skriver bygdeforskaren August Mattsson.

Fotograf okänd

August (1874-1962) är flitigt anlitad i ”det kommunala”, som fjärdingsman (ett lokalt förtroendeuppdrag, som biträde med indrivning, polisverksamhet, vägtillsyn och annat.), ordförande i Borrby Sjuk- och Begravningskassa, ledamot av pensionsnämnd och barnavårdsnämnd samt revisor i Jordbrukskassan.
Han är gift med (Maria 1877-1955). De brukar ett hemman, Borrby 46, som ligger utmed den lilla avfartsvägen till höger på backen, när man åker Hammenhögsvägen mellan Borrby och Hammenhög.


Källor:

Hanna Lundahls medlemsböcker och foton av Lundahls (Lars Averfalk)
Porträttgalleri i Kristianstad län 1931, foto av A Mattsson (Doris och Ingmar Olsson)
August Mattssons anteckningar ”Nöjeslivet bland ungdomarna på Österlen i slutet av 1800-talet” (Maj Mattsson)
www.fk.se
www.gravar.se
www.wikipedia.org


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

4 reaktioner på ”Försäkrad för livet”

  1. Stort tack för den fina bilden av Timmergatan 1! Året kan väl vara 1923, på ett ungefär? Men Sandbyvägen kan väl inte bara varit två hjulspår, även om trafiken då var ringa? På den adress som idag är Timmergatan 1 hade ju Olof J sitt snickeri och det huset kunde jag ju se att det inte är. Så låg detta hus där nya brandstationen nu ligger och vet du när det i så fall revs? Eller där Borrby trä huserade, mittemot stationen?

    1. Lisbet Helmersson

      Hej
      Tack för att du hörde av dig. Det här blev både rätt och fel. Mycket riktigt så var Sandbyvägen mer än ett par hjulspår. Olof Jacobssons hus har inte adress Timmergatan 1, utan Sandbyvägen 6. Timmergatan 1, som jag skrivit finns inte. Jag fick kolla på Google Maps. Huset med smedjan har adress Timmergatan 3, så det ska jag ändra. Siste ägaren, som också drev smedjan, var Nils Lundahls sonson Nisse. Frun hette Ann-Marie. Hoppas du blev klokare.
      God Jul
      Lisbet
      PS
      Det kanske är så att tomten där Olofs snickeri ligger är den första tomten på Timmergatan, men Olofs bostad vette mot Sandbyvägen.
      DS

  2. Tack. Minns din fina bild tagen utanför smedjan för ett tag sedan. Smeden sotig och läderförkläde med kraft i arm och släggan redo. Fantastiskt.

  3. Bengt Wrannerheim

    Mammas Faster Hanna gifte sig med Nils Lundahl d ä, Hanna kom från Löderup nr 8, syster till till min morfar, Hanna var en särdeles klok kvinna !! Beundrar !!

Kommentarer är stängda.

Scroll to Top