Berättelsen om August Andersson 1905-1977


Från ett foto har August ristat porträttet i kork och sedan tryckt på papper. Utlånat av dottern Eva, numera Bergman, i Malmö.  Sonen Åke har tecknat levnadsberättelsen. Åke bor idag i närheten av Hässleholm.


Åke berättar:
”August föddes 28/8 1905 i Kabusa. Döpt till August Sigfrid. Gick i skola i Kabusa i 4 år och i Tingshög i 3 år. Var jämngammal med sméns fosterson Nils Göransson. Smén hette Sörensson. August och Nils gick i samma klass och använde de flesta rasterna till övning i brottning. När de slutat skolan började båda som lärlingar hos smén, vilket betydde att de skulle bo på vinden över smedjan och äta hos smén och inte hemma hos mor. August hade ca 150 m hem. Efter 5 år som lärling blev han gesäll, 1924. Hur länge August var hos smén i Kabusa vet jag inte, men det är klart att denne inte kunde hålla 2 gesäller hur länge som helst. En tid jobbade August på en bilverkstad i Ystad, tror det var Lundgrens. 1925 mönstrade han i Ystad och gjorde militärtjänsten 1926, som infanterist.

1927 gjorde Köpingebro Sockerbruk en stor modernisering. Mycket elektrifierades, som tidigare drivits med ånga eller för hand. August assisterade en tysk elmontör, som endast kunde ett par ord svenska. Tysken var stor och mycket tjock. Han stod en gång högst upp på en stege, som började glida på golvet. På något sätt fick August stopp på glidandet och när tysken kom ner något skakig, sa han (med en stor del teckenspråk): ”Om jag fallit ner så hade jag spruckit och du hade drunknat”. Om August var anställd av sockerbruket eller av den tyska firman, vet jag inte. Jobbet måste vara klart till sockerkampanjen i september.

På hösten började August hos Otto Olsson i smedjan i Sandby. Efter en kort tid blev han skadad i handleden och fick ”sjukskriva”  sig. Han bodde hemma och cyklade till Ystad för vård. Det var ju inte mycket han kunde hjälpa till med hemma på vintern och han gick naturligtvis bort till smedjan och fördrev tiden bland sina gamla kompisar.  Under tiden hade Otto Olsson köpt en större lokal i Borrby, som under och efter kriget hade använts som cikoriafabrik. Nu ville folk ha riktigt kaffe, så affärerna hade länge gått dåligt. Vid jultid skulle Otto Olsson till Ystad och stannade till vid smedjan i Kabusa. Smén, som brukade ta hand om kunderna själv, kom ut. Otto presenterade sig och frågade var han kunde få tag i August. ”Han står här vid ambulten”, sa smén. Handleden var nu så bra att han kunde hålla hammaren igen. De kom överens om att August skulle komma till Borrby och fortsätta arbeta hos Otto.

I februari skulle August börja. den dan var det snöstorm, men skam den som ger sig. Han gav sig iväg med packning på cykeln. han hade inte kommit långt förrän det blev till att gå och släpa cykeln med sig. Rätt snart stötte han på en likadan ”resenär” gående med cykel och stor packning. Han kände inte så bra till vägen. Han kom från Västerlen, alltså området väster om Ystad och var också på väg till Borrby. August visade vägen. De tog vägen över Löderup  och gick sista biten längs järnvägen. Det kan låta besvärligt med räls och slipers, men i österlensk snöstorm kan det vara befogat. Med staket på båda sidor om spåren är det ingen risk att hamna på åkern och kanske missa Borrby helt.
Det var Hilding Hansson han stött på och kan skulle också börja jobba hos Otto Olsson. Det var sent när de kom fram och Alma (Ottos fru) bjöd på en bit mat. Men när det skulle gå och lägga sig visade det sig att Otto inte hade planerat för två samma dag, så de fick ligga i samma säng den natten. Detta berättade Alma, när vi var ditbjudna hela familjen (enda gången, det var något som Otto ville prata med August om när det var lugnt runt omkring).  Hon tyckte det var pinsamt och lite lustigt och frågade August om han kom ihåg det. Nästa dag fick de spika ihop en säng till.
August och Hilding var lika gamla, på två dagar när och jobbade hos Otto tills de gick i pension. August gifte sig 1/4 1933 med Edith. Hilding gifte sig ungefär samtidigt med Anna. August tränade fotboll och brottning på fritiden i Borrby (såvitt jag vet som motion, aldrig i tävlingssammanhang). Edith gillade det inte, så det upphörde något år efter giftermålet. Familjen bodde i en liten lägenhet, hyrd hos Rutger Mårtensson vid Hörupsvägen, fram till september 1936 då de köpte huset på Änkegatan (nr 18).

Under stora metallstrejken 1945 (febr-juni) snickrade August möbler, gallrade och hackade betor mm. Inkallad långa perioder under och strax efter kriget. Han blev furir. Den sista perioden som vaktchef vid Onslunda skola där man förlagt många polska kvinnor, som tvångsarbetat för tyskarna i saltgruvor. När de kom var de totalt utmärglade och hade stora sår på benen, eftersom de inte haft skor och strumpor. Lottor lagade mat åt dem. Det enda det fanns gott om var potatis och många av dem (polskorna alltså, inte lottorna) åt så de blev sjuka.

August började på Otto-Verken som vanlig smedgesäll. Under metallstrejken (1945) passade Otto Olsson på att bygga till en verkstad med högt i tak. Hilding blev bas för formtillverkningen och August för maskintillverkningen. Specialiteten var formar för betongrör och stålplåt, som tålde slitaget bättre. I maskinverkstaden tillverkade man först en apparat för tillverkning av rör d v s två järnklumpar på långa skaft packade betongen i en form, på samma sätt som man tidigare gjort för hand. Så började man experimentera med en rörpress, en maskin som både vibrerade och pressade ihop betongen. De var ganska stora apparater och höjden i verkstaden behövdes. Efter leverans måste de monteras och köras igång och August var länge resemontör (nåja det handlade om ett par resor på ca en vecka om året). Otto kom på idén att med varje levererad maskin skicka en spettkaka som bonus. Det lär ha varit väldigt populärt, särskilt sedan han kom på att skicka med bruksanvisning (d v s förvaras inte i kylskåp).

Vid tillverkningen behövdes en hel del svarvning, som kom att bli August specialitet. Han var tidig att använda hårdmetall vid svarvningen. De ”kärnor” som formade röret invändigt var tillverkade av ett mycket hårt gjutstål, som ställde stora krav på svarvstålet. Uddeholms specialist Anders Schönning var en flitig gäst på Otto-Verken. När August sedan kom på att använda hårdmetall också på ”slitskenorna” , som packade och gled mot betongen, blev han väldigt populär hos Uddeholmsbolaget och var vid ett par tillfällen med Schönning på besök i Hagfors.

Hilding blev allvarligt sjuk efter en misskött influensa (ca 1946). När han kom tillbaka fick han ”kontorsjobb”, som bas för formtillverkning, hade hand om ordersedlar och såg till att produkterna kom iväg och i tid till rätt kund.
Efter ett par år blev August sjuk (ca 1949) och när han kom tillbaka blev det samma väg för honom. Han skötte inköp och anställningar till verkstaden och beräknade priser till offerterna. Efter pensioneringen blev han då och då inkallad för prisberäkningar  och det höll på i flera år.

På sin fritid sysslade han bl a på med att svarva i trä, mest små pottor med lock och att reparera spinnrockar.

August var ordförande för metallarbetarnas fackförening på Otto-Verken under några år på 1940-talet. Likaså ordförande i Borrby kommuns hälsovårdsnämnd på 1950-talet tillsammans med Henry Rosenkvist och Kalle Sjöstrand. Styrelsemedlem för Borrby skola under 1950-1960-talen. Huvudman i Borrby Sparbank. Medlem i Borrby IF:s uttagningskomitté i fotboll tillsammans med Sixten Borglund och Ville Strömblad. Lagledare i friidrott kring 1950.”


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag