”Skymning vid prästakärret”

Kaj Westergren och jag i berättartagen i prästgårdens trädgård, en fin junikväll.
Fotograf Carita Gunnarsson.

Byalaget är medlem i Österlen berättar, en förening som värnar om det muntliga berättandet. Vi  deltog i årets berättardagar med  skrönor och sägner under rubriken ”Skymning vid prästakärret”. De flesta är hämtade från
Folklivsarkivet i Lund, berättade av borrbybor för länge sedan. En av de mest flitiga berättarna var Kerstin Björklund (1873-1963). Hennes far var ringare i Borrby kyrka. Många av hennes berättelser har ursprung i vad ”di gamle”talade om. Kerstin gifte sig och flyttade från byn, men återvände när hon blev änka 1928.

Här återges en av hennes berättelser, en förskräcklig historia om de dödas julotta.
”En kvinna från Borrby skulle gå i julotta. Ingen klocka hade hon. Kvinnan vaknade vid 12-tiden på natten och trodde det var dags att gå iväg. När hon kom till kyrkan lyste det från fönsterna och hon gick in. Framme vid altaret stod prästen, kyrkan var full med folk och hon kände igen alla. Där satt hennes gudmor, som sa: ”hade du inte varit min guddotter hade jag bitit näsan av dig, men släng din vadmalskjol över huvudet och spring ut”. Kvinnan, rysande av rädsla,  skrek: ”Harre Jesus had e ditta?” Allt ljus slocknade med ens och kvinnan knuffades ut. Hon fick av sig kjolen och sprang för allt vad hon var värd. Hon hade bevittnat de dödas julotta! Dagen efter gick hon tillbaka för att leta efter kjolen. Till sin fasa såg hon att på varje grav låg en bit av den. Så sönderriven hade hon blivit om hon stannat kvar!”


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag