Borrbybygdens kulturarv II

Karl XII år 1706, målad av Johan David Schwarz.

Välkommen åter

Karl XII fortsätter kriga tills en kula i Halden ändar hans liv 1718. Hastigt blir hans syster Ulrika Eleonora regent. Hon abdikerar till förmån för sin gemål Fredrik, med ordningsnummer I. Han avlöses 1751 av en tysk prins, Adolf Fredrik. Stormaktstiden får sitt slut och det kungliga enväldet upphävs. De politiska partierna börjar se dagens ljus. Kungadömet kvarstår, men regenten har nästan ingen makt alls. Adolf Fredrik blir i sin tur blir far till Gustav III.
Som ett exempel från Sveriges stormaktstid bjuder Bengt Olsson på följande historia: ”15 Januarij 1735 Blef en Skips gosse begrafwen, som blef drunknadt för Sanhamaren, hwilken haft sitt hemwist uti Wissmar.” Sandhammaren är en beryktad skeppskyrkogård, där många förlisningar skett. Orsaken är den lätta sanden som bygger upp bankar, vilka rullar och lätt flyttar sig vid storm. Staden Wismar är en svensk besittning vid den tyska Östersjökusten åren 1632-1903.  Staden pantsätts 1803 på hundra år som säkerhet för ett lån, vilket inslöses 1903 av hertigen Mecklenburg-Schwerin. Ännu idag firas hertigens intåg i Wismar med en ”Schwedenfest”.

Livet i Borrby socken illustreras utifrån fyra kartor; Borrby år 1706, Sandby år 1796, Blästorp år 1818 och Tullstorp år 1836. Att bruka jorden och att hålla boskap sysselsätter i stort sett alla, men här finns också hantverkare, som smeder. Livet i byarna bjuder inte på så många undantag. Det som gäller för en gäller i stort sett för alla.

Borrby 1706

M h a August Mattssons anteckningar har byåran markerats med blått och ”gadorna” med gult.

Livsnerven är byåran (bäcken). Gert Andersson minns dess lopp på 1950-talet: ”Norrifrån flyter den förbi kyrkan, in under kyrkobron (Hörupsvägen) vid gamla brandstationen, gör en högersväng och passerar bakom bostadshuset till Westbergs smedja, porlar förbi smedjan och tar sig vidare till vanningen (Färgaregatan). Smyger sig därefter längs häcken vid Lunden (Dammgatan 3), in bakom Färgaregatan 5, passerar gamla Otto-Verken (Färgaregatan 7) bort mot ”gubben Grens” hus (Vagnmakaregatan), under järnvägsspåren, förbi parkeringen vid Timmergatan och ut i svängen där Timmergatan byter namn till Majorsgatan, vidare till Borrby tuvor och så mot Löderup. 1957 läggs bäcken i rör från kyrkobron och vidare ut.”

Text/bild Antikvarisk-topografiska arkivet. Gåva Inger/Bengt Hyllander.

Kyrkan, byggd på 1100-talet, ligger precis norr om den nuvarande och utvidgas efterhand som befolkningen växer. Mycket har skrivits på sociala medier om Borrby gamla kyrka och här kommer ytterligare ett inlägg: ”Borrby kyrka … bestod av ett rektangulärt långhus, som vid östra ändan hade ett kvadratiskt kor med absid och i väster avslutades ett tvärställt, rektangulärt torn, som åt väster visar en kraftig och bred och imponerande fasad men åt norr och söder en smäckrare och lättare resning … I Borrby hade koret vid 1300-talets mitt visat sig för trångt för gudstjänstens behov; man hade rivit absiden och förlängt koret med en något smalare, kvadratisk utbyggnad, som i anslutning till det gamla, då sedan länge omoderna kyrkobyggnadsskicket fick en ny absid. Under medeltidens senare del tillbyggdes också det på bilden synliga vapenhuset utanför kyrkans huvudingång på långhusets södra sida och ett likadant mitt emot i norr… Det mäktigaste inslaget i kyrkans exteriör är emellertid de kolossala strävpelarna kring tornet. Tornets grundvalar har sannolikt varit för svaga; det har uppstått sprickor och sättningar och för att stödja murarna har man byggt dessa väldiga kompakta murmassor. Deras monumentala verkan är alldeles ofrivillig …  och tekniskt sett är de tunga stöden allt annat än ändamålsenliga; med sin oerhörda vikt måste de ha gjort tornets grund ännu mindre hållfast. Men för ögat förtas all deras klumpighet av konturens livfullt uppstigande rytm … Den gamla kyrkans massiva men rytmiskt levande pyramidkontur måste ha varit ett märkvärdigt starkt och dominerande inslag i traktens landskapsbild…”.

Bredvid kyrkan (gul prick) ligger prästgården med nr 42 (församlingshemmets plats) och klockaregården med nr 41 (lekplatsen).
Den norra ”gadan” (ung Köpmangatan) och den södra (ung Bygatan) flyter samman vid kyrkan, i korsoren (torget), en stensättning där ”gadorna” korsas.

August Mattsson berättar att alla gårdar ligger längs ”gadorna” och är numrerade i ordningsföljd.
Norra ”gadan” går österut från kyrkan och delar sig så småningom mot Tullstorp, Hammenhög och Ö Hoby (nuvarande väg till Hammenhög kom till först i ”modern” tid). Från vägkorset går en mindre gata söderut och förbinder några ”gadehus” med gårdarna 57 och 58.
Västerut går norra ”gadan” mot Hörup. Här ligger än idag nr 33, kallad Backen (Hörupsvägen 6).

Fotot från sekelskiftet 1800/1900 från ”En socken berättar”.

Öster om prästgården går vägen till Blästorp och söderut går en gata mot Sandby.
Södra ”gadan” går österut till nr 1, som ligger kvar på sin ursprungsplats (Bygatan 1). Härifrån och norrut är en förbindelse (troligen en bit av nuvarande Idrottsgatan) till gårdarna 59, 60 och 61.

Gadehus kallas i Skåne, Blekinge och Halland äldre hus som är byggda längs en bygata. Husen är till för daglönare, ryttare (som fullgjorde bondens rusttjänst), ”fähörar” etc. Husmannen äger själva husbygget, men har ofta bara nyttjanderätt till tomten.

Marken är uppdelad, så att varje gård har en del av varje område (förutom den mark, som är markerad med A och ligger i direkt anslutning själva gården). Tegarna är smala och svåra att bruka. Sven Dahl skriver att man inhägnar åker och äng för att skydda dem mot boskapen som betar på utmarkerna. En av Borrbys utmarker är Tuvorna, som man delar med andra byar. Hit går en stängslad fädrift (en ”gata” där boskapen drivs ut till betet) från byn och ut.
Sven fortsätter: ”Det gällde då att arrangera hägnaderna så, att boskapen kunde passera från gården ut på betesmarken utan risk för att inägorna (åker och äng) skulle skadas”. På ”Borrby bys gategrund”, som syns i mitten av kartan, betar byns småkreatur. För att hindra dem att ta sig ut på åkrarna går en jordvall mellan gategrund och åkrar.
Byns odlingsmark är indelad i fyra vångar, södra, östra, västra och Kovången.
Växtföljden är treårig. I den ena vången odlas vårsäd (korn och havre), i den andra höstsäd (råg) och den tredje ligger för fäfot och fungerar som betesmark. Det kallas ”vångavänning”. Även bovete är en vanlig gröda. Kovången, som sträcker sig ner mot Borrby strand är undantagen från ”vångavänningen”
p g a sämre jord.

Håslövs stubbamölla. Källa länsstyrelsen.se

August Mattsson berättar vidare att byårans vatten även nyttjas till att mala säd. Det finns tre skvaltkvarnar (vattenkvarnar). En ligger norr om prästgården, en på nr 23 (Lundsgård, norr om byn) och en närmare Borrby gård. De maler höst och vår. Det finns också en stubbamölla (väderkvarn), som ligger på en upphöjning ytterst västerut.

 

 

 

 

 

Fotograf Mårten Larsson 1800/1900. Gåva M och L Larsson.

Längst ner i kartans vänstra hörn ligger Borrby  gård. Fädriften följer bäcken, förbi Borrby gård och ut till betes-marken. Matilda Dahlquist skriver att ”Mölledammen på allmänningen i Borrbys västra del är en föregångare till den sk vanningen, där djuren kunde dricka av bäckens vatten.” Gräsplanen efter huset (rivet sedan länge) var en gång vanningen. Kerstin Björklund visar på en egenhändigt ritad karta över Borrby allmänning att dammen också fungerar som tvättplats. (Karta:gåva Karl Persson).

 

 

Den skånska gården

Harald Olsson skriver att längorna ligger runt en fyrkantig gårdsplan till största delen stensatt med kullerstenar. Där finns plats för ”hesen”, säd som ligger i väntan på att bli tröskad. Några namn kanske tarvar en förklaring. I kistehuset förvaras ”förmögenheten” d v s de av kvinnorna vävda bonaderna, kuddarna etc. Stuan är rummet där man äter och sover. Bakugnen finns bredvid stuan. Middingen (gödselhögen) ligger ut till ”gadan” och på motsatta sidan finns en egen grönsaksodling ofta kallad ”kålhave”.

 

 

 

 

 

Stersed är ett rum med inmurad gryta, använd bl a till tvätt. Logulled är oumbärligt för tröskning med slaga.  August Mattsson minns, från slutet av 1800-talet, att tröskningen pågår under höst och vinter fram till februari året därpå. Säden får därefter torka på boningslängans loft.

Väl mött nästa gång!
Då handlar det om Borrbys byaordning och bomärkesstav.


Källor:
August Mattsson. ”Kommentar av karta över Borrby socken, Järrestads härad 1706”.
Dombok Järrestads häradsrätt 1747-1752, Arkiv Digital.
Folklivsarkivet Lund.
Gert Andersson.
Minnen från hans ”hemtrakter” i Borrby på 1950-talet. Borrbyarkivet.
Harald Olsson. ”Byggnadskonstruktion, gårdsform och gårdstyp i Borrby socken” ur ”En socken berättar”.
Harry Malmberg. ”En socken berättar” sammanställd 1945.
Kyrkbok
för Borrby 1735.
Lantmäteriet. Karta över Borrby 1706.
Matilda Dahlquist. ”Borrby, kartstudie och bebyggelseinventering” 1999.
Sven Dahl. ”Borrby och socknens historiska geografi” ur En socken berättar”.
Wikipedia.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

Rulla till toppen