Borrbys historia

Här samlar vi in historia och historier om Borrby. Bidra gärna med din historia, maila den till oss så lägger vi ut den här.

Konst från Borres-bygd

Under julmässan på andra Advent anordnade Byalaget en utställning i Församlingshemmet i Borrby som främst handlade om konsten som Borres bygd-fonden köpt in under årens lopp.

Skrivet i advent 2014.

 

Foto:Kjell Södervall

S:ta Sisselas källa

En gång i forna tider bodde Cecilia eller Sissela i ett kloster norr om backarna. Borre, en sjökonung, fattade kärlek till den sköna jungfrun, men hennes två bröder var emot honom. När de fick höra att Borre tänkte röva bort Sissela från klostret skyndade hennes bröder till hjälp, men Borre flydde till häst med Sissela i famnen.

När Borre märkte att han inte kunde komma undan stack han sitt svärd i flickan. På platsen där hon förblödde rann det upp en källa – S:ta Sisselas källa. Borre fortsatte sin flykt västerut, längs området vid Borres väg, men Sisselas bröder hann upp honom och dödade honom. På platsen där Borre stupade restes en sten – Borrestenen (ca. två kilometer väster om Borrby).

Borrby Brandkår på turné

Året var 1932 och Borrby brandkår hade fått ny toppmodern brandbil – en Volvo som kunde göra 65, ja upp emot 70 kilometer i timmen.
En augustieftermiddag utbröt ett häftigt åskväder. Som vanligt samlades brandmännen vid brandstationen och man räknade kallt med blixtnedslag och eldsvåda.

Men åskvädret som börjat i Kabusakrogen drog väster om Borrby och norrut mot Hannas – Bollerup utan att ha ställt till nånting – förargligt nog!
Plötsligt ringde telefonen! Det var Herman Håkansson, Kåsebergas brandchef som hade intressanta nyheter att berätta.

– Jag har vatt oppe på åsen och va´ jag kan se så bränner det nånstans i Bollerup – Tosterup. Hade vi haft ordning på våra grejor så skulle vi kört dit, men ni har ju ny bil så därför ringer jag till er.
– Ja, ja, vi får väl se, men tack ska du ha!

Brandlarmet gick genast. Portarna slogs upp. Volvon startade omedelbart och krängde rejält när man svängde ut på Hörupsvägen – och så full fart mot Bollerup.
Men, men… i Bollerup syntes ingen eldsvåda. Hade Håkansson dratt en vals?

– Vänta lid, ryger de ente där mot Tomelilla till?
– Jo, de verkar så, och har vi kört så långt så kan vi köra dit åsse. Vi tar chansen!

Sagt och gjort. Men när man kommit upp över Ullstorpabacken verkade eldsvådan vara mer norr om Tomelilla.
– Vi kör till Svampakorset. Sen får de´ räcka.

På torget i Tomelilla stod brandkårsmän och gapade stort när brandbilen från Borrby körde förbi.
När man kom fram till Svampakorset såg man, tack och lov, att det brann i en kvarn i Ramsåsa och inom några minuter var man framme. Kvarnen brann ner men boningshuset intill kunde räddas.

Dagen efter snackades det naturligtvis man och man emellan om den märkliga utryckningen från Borrby till Ramsåsa. Brandchefen i Tomelilla hade svårt att förstå hur det kunde ha gått till. Man lär dock ha hört honom muttra:

– Ja, se di där BORRBYBADDARNA!

Borrbybaddarna på den omtalade turnén var; Albert Larsson, Fritiof Nilsson, Fritz Olsson, Henry Rosenqvist, Nils Julius, Ragnvald Andersson och några till!

Nedtecknat i augusti 2001 av Åke Rosenqvist

(Bilden visar Borrby Brandkårs första brandbil från ca 1920, har du bild på 30-tals Volvon som omnämns i historien får du gärna skicka in den så vi alla får se hur den såg ut)

Borrby station

Borrby – bilder från förr

Här nedan får vi se 87 stycken vykort och bilder från Borrby som det såg ut förr i världen, direkt från Lars Averfalks skrivbordslåda. (Klicka på dem för att förstora)

Fritiof Nilsson Piraten i Borrbytrakten

Fritjof Nilsson Piraten får extra uppmärksamhet varje år då Piratenpriset delas ut. För lokalbefolkningen i Borrbyområdet är detta också ett lämpligt tillfälle att dra sig till minnes hans koppling till trakten. Några av hans berättelser har uppenbara likheter med kända anekdoter från Borrby. Till exempel liknar berättelsen om Per Omme väldigt mycket historien om när en häst lockades in i farstun till Gösta Skomagares verkstad, och inte kunde ”rygga” därifrån. Vilket slutade med att man fick montera ner delar av byggnaden för att få ut öket!

I korthet kan tre starka band nämnas.

Teodor Thufvesson, Borrbyskalden från Timåkra, var ju nära god vän med Fritiof sedan Lundaåren. Teodor fick ju rent av vara förebilden till Ola Ljunit, den godmodige rollfiguren i TRE TERMINER. Den initierade inser ganska lätt att det inte var enbart litterära intressen som förde de båda samman. Livets goda i allmänhet attraherade gärna lundensare i början på förra seklet.

En liknande koppling fanns till vännen Carl från ”Fjortan” söder om byn. Denne förslösade sin begåvning på festligheter i stället för medicinstudier, och han återvände vingklippt till hemtrakten, för att låta sin mor ta hand om honom så länge hon orkade. Sedermera förbarmade sig grannarna över Carl, och det fanns alltid någon som hade ”en bit” att avstå för att hålla honom upprätt. Carls och Fritiofs okonventionella vanor uppmärksammades speciellt vid ett omtalat tillfälle när deras sena natt hos Carl samtidigt var grannarnas tidiga morgon…

Piraten själv har i detalj beskrivet (Historier från Österlen: Utflykt till ålabod) en längre sommarvistelse i en ålabod vid Sandby bäck. Den berättelsen är ett gott exempel på hans förnämliga naturbeskrivningar. Man kan kanske också dra den slutsatsen att denna plats var basen för hans efterforskningar av en ”Billgren” i trakten, som sades ha givit namn till en speciell kaffegök. När Piraten hade hittat denne Billgrens hem fick han av en granne beskedet att mannen i fråga kallades Dubbelgöken… (”Etmylogi och brännvin”)

Skrivet av Olle Mårtensson, borrbybo

Flygfoto tidigt sextiotal

Följ med på byavandring i 50-talets Borrby

”Mitt Borrby” – nedskrivet av Lars Averfalk (vår glasmästare i byn).

Jag föddes 1951 i en gammal bysmedja i Borrby. Jag växte upp i en blomstrande by med både industrier, affärer och lantbruk, som på den tiden gav en massa arbetstillfällen åt byns invånare.

Jag vill här berätta ur mitt minne om. hur min by såg ut under min uppväxt. Det jag nu berättar är hur jag själv minns och det är kanske inte alltid exakt som någon annan har upplevt det.

Jag börjar med att berätta om affärer och hantverkare som fanns i byn. Jag börjar från infarten från Sandby, där man först möts av Bröderna Jeppssons bilverkstad som drivs av tvillingarna Tore och Torsten Jeppsson, (sedermera kända som ”Bröderna Gotti-Gott-Gott”). På samma tomt som Jeppssons driver Sture Färdigh ESSO bensinstation.

På min fortsatta väg in mot byn har jag på vänster sida gården Fridhem, som brukas av ”fridhimmaren” Gustav Olsson, som är broder till vår välkände fotograf C. F. Olsson. Strax därefter har jag på höger sida den första affären, som vi kallade för basaren och som drivs av två äldre systrar, Gerda och Ellen Olsson. När man öppnar dörren plingar det i mässingsklockan som hänger där i sin blanka mässingsstång och väl inne i affären möts man av en atmosfär som jag skulle kunna utveckla med en lång berättelse, men nöjer mig med att säga att man nog hade hamnat på 1800-talet.

Jag fortsätter på min väg inåt byn och kommer till Manfred Ekbergs grönsaksaffär. Nedanför Ekbergs ligger Lundahls smedja, den smedjan där jag bodde mina sju första levnadsår. Där upplevde och lärde jag mig mycket om olika typer av människor och om en smed och hovslagares arbete, då jag tillbringade många timmar hos min gammelmorfar Maurits och hans son Nisse. Många minnen har jag från dessa år om bångstyriga hästar och udda personer, som jag kanske kommer att berätta om vid något annat tillfälle. Mitt över vägen vid grönsaksaffären ligger John Jeppssons, John reparerar bilar, traktorer och säljer bensin av märket Shell.

Jag fortsätter min vandring in i byn och passerar betupplaget med dess våg som ligger i anslutning till järnvägen. Det är här bönderna lämnar sina sockerbetor för vidare transport till Köpingebro. Jag passerar järnvägsspåren och banvaktsstugan på höger sida, där bor mormor och morfar John och Edith Nilsson (BOX). Välkända i byn för sin gästfrihet och omtänksamhet , här kan i princip vem som helst få en bit mat om man vill. Nu kommer jag fram till byns första livsmedelsaffär Egon Rasmussons och mitt emot ligger byns mejeri. Efter Rasmussons ligger Borrby Biograf och därefter har vi vår tandläkare som heter Knud Madsen.

Nu är jag framme vid Korsoren där vi har Sparbanken och Handelsbanken. På höger sida efter bankerna har vi gamla skolan som slutade att fungera som skola efter vårterminen 1958. Där finns polis, bibliotek och träningslokal för bordtennisklubben Ajax. På skolgården och i gamla gymnastiksalen driver Bengt Rosenqvist en bilfirma. Tittar jag till vänster ser jag byns fotoaffär som drivs av fotografen Carl Fredrik Olsson, och därefter ligger byns Konsumbutik tätt följt av färg och pappersaffär, som drivs av Siverts töser, två äldre systrar, Anna och Hilda.

Nu är jag framme vid Ernst Krutz korvaluda, här kan man få ett korvbröd med senap för 10 öre. Upp till vänster ligger Malmkvists affär med dess ganska originella sortiment godis och underkläder. Till höger har jag Scans köttaffär, där jag sommarjobbade i två somrar, efter Scan ligger Sernes järnaffär och mittemot där har vi läkarvillan och läkarmottagning, där  vår välkände doktor Knut Cavalin huserar.

Jag fortsätter och har på höger sida en fastighet som inrymmer en sybehörsaffär och ett café med bageri. Det är Roslins sybehör och Ida Perssons café där Otto står i källaren och bakar. Jag stannar till och tittar på Idas duva som sitter och sprutar vatten i fågelbadet. På vänster sida har jag en lantmannaaffär och ett frörenseri som kallas Allan Ols.

Nu fortsätter jag över järnvägen och kommer till Schöns affär på vänster sida. På höger sida ligger ännu en syaffär, jag kommer inte ihåg vem som drev den, kanske hette hon Annete. Sen kommer jag till Greta Möllers kemikalieaffär. Greta är ensam i affären så vi får ofta lov att hjälpa henne med olika göromål och tjäna en liten slant. Mitt emot har Malte Lundgren sin frisersalong. Efter kemikalieaffären har Else Jönsson en garnaffär. Här hade tidigare Inga Hägglund sin affär.

Nu har jag kommit fram till byns första slakteri och charkuteriaffär det är Gunnar Nilssons. Jag passerar Gunnar Nils gatt och kommer fram till 110:an där Kalle Ungh huserar med sin bar. Här kan man få en korv med bröd, kaffe, wienerbröd eller lägga en tjugofemöring på flipperspelet och spela en stund. I samma byggnad har vi Fagerströms El affär.
Nu är jag framme vid nästa livsmedelsaffär. Det är HE Håkanssons och därefter kommer jag till nästa slakteri med affär, det är Ragnar Mattssons. Mittemot har vi Tage Anderssons klädesaffär som är representant för Algots kläder, och även säljer livsmedel. I samma fastighet har Blenda Mårtensson sin grönsaks och mjölkaffär.

Nu har jag kommit fram till Hedlunds ur och optikaffär. Här säljes guld, silver och klockor. Mittemot Hedlunds ligger Inga Hägglunds affär (tidigare Assar Jacobssons klädesaffär). Här säljes en hel del olika varor såsom pappersvaror, leksaker, barnkläder samt godis. Efter Hägglunds har vi Johnssons gamla bilverkstad numera finns här en el-firma Gerhard Olsson och där finns Alf Anderssons rörledningsfirma(det blev senare Din-X bensinstation och Bilfirma Bengt Rosenqvist).

Nu är jag framme vid Everlunds möbelaffär som följs av Firma Hans Persson, som inte har förändrats mycket fram till idag. Jag går fram förbi Café City och fortsätter fram till Axelssons Bilverkstad och Gulf bensinstation. Jag vänder tillbaka vid Borrby Frö och går mot Ekvalls Åkeri med Caltex bensinförsäljning. Jag fortsätter in mot byn och passerar nästa möbelaffär som är Ernst Johanssons, går förbi Oscar på backen och kommer fram till Kristiansson Herrbeklädnadsaffär.

Nu svänger jag ner och går längs stigen vid Johnssons och kommer ner till Bagaregatan och går ner förbi Henning Rosenqvists Åkeri och Byggmästare Dahlmans. Här går jag går fram och vänder vid Henry myllares. Där ute på bygatan ligger Trädgårdsmästarens drivhus. Jag går tillbaka och går fram till Erik Bagares på hörnet till Kvarngatan där Ernfrid har sitt toffelmakeri och Brahmer sitt tunnbinderi, där han står och tillverkar smördrittlar.

Nu går jag fram emot Torget och kommer fram till Freijs second hand affär och innanför den ligger Seths fiskaffär. Jag tar en tur upp mot Torget förbi Gunnar Barberares frisersalong och fram till Fältskogs konditori. Jag fortsätter upp om backen går över Torget ner på andra sidan förbi Gunnar Erikssons, byns andra järnaffär, fram till Folke Larssons livsmedelsaffär.

Nu går jag vidare mot Målaregatan, där har jag Erika Lannefors hemslöjdsaffär och Oscar Perssons cementgjuteri. Jag går fram mot Bygatan och passerar Tage Toffelspigares affär. Tage spikar tofflor och reparerar läder, såsom seldon för hästar, självbindardukar och övriga läderartiklar, jag går fram till Norra nygatan och tar en titt på Axel Anderssons tryckeri.

Nu tar jag Bygatan upp mot byn och passerar Lundholms verkstäder. Jag går fram mot Albert Larssons som inrymmer en godisaffär (Gotteboden) och en färg och tapetaffär, går fram över Korsoren och fortsätter på Hörupsvägen förbi Apoteket Storken. Efter Apoteket ligger Johan Ingemanssons Radioaffär. Jag kommer nu fram till en ståtlig byggnad som innehåller post och kommunalkontor. Jag fortsätter framåt förbi brandstationen fram till Westbergs smedja vidare fram förbi Ragnar Per Jöns och fram till Folke Stålhammars smedja.

Framme vid byns slut går jag över vägen vid ennasmens där målare Skogh har sina målaregrejor, fortsätter mot byn passerar Ib Holmgrens, Ib tillverkar plastpåsar. Jag går förbi Ellessons och Inge Lundströms fram mot posten och vrider ner på Bryggaregatan. Nu går jag förbi Borrby Bryggeri, där jag för övrigt drygar ut min kassa genom att hjälpa till med diverse arbete. Till höger om Bryggeriet ligger Björks Plåtslageri. Nu är jag framme vid Borrby Hotell och här mot Bryggaregatan är ingången till Rumpan, en bar där byns gubbar går och tar en pilsner. På höger sida har vi Musse Piggs affär, en väldigt udda affär.

Jag går nu vidare ner mot Otto-verken som är byns största arbetsplats, (där var över 100 st anställda när det var som störst.) Här har jag också vår järnvägsstation med kiosken mittemot. Jag fortsätter fram mot Trävarubolaget, där det säljs det mesta som behövs till ett bygge. Vid sidan om har en byggmästare sitt förråd. Om jag inte minns fel hette han Engström.

Jag går tillbaka längs järnvägen, passerar Hugo Skomagares skoaffär och går ner mot frörenseriet som ligger intill rälsen. Här svänger jag till höger innan upp mot lokalföreningen, jag går vidare fram till föreningssalen och där till vänster ligger Tage Snickares verkstad och bostad och Göte Ericssons Antikhandel. Jag går rakt fram förbi Dahlkvists mjölkaffär fram till plåtslagare Henningssons och där intill vänster har PG Haak sin skrotaffär.

Jag tar till höger på Kyhlsvägen och går fram vid Nils Måns. Här tar jag till höger, vrider ner mot smedjan vid Jacobssons snickeri, går in genom smedjan och in till mormor Emmy. Här får jag ett par mackor och ett glas mjölk. När jag sitter där med min mjölk och mina mackor ser jag en bok som ligger på bordet. Där står kladdbok M Lundahl, det är i den boken gammelmorfar skriver upp, som det kallas. Jag öppnar boken och läser, Ture Bengtsson, isatt 6 st 2×5” skruvar i vinkeljärn runt flak skruvar 1.20, 3 tim 3.90 summa 5,10 vidare Gottfrid Dahlman tröskeljärn 2,5 kg 3,50.

När jag tittat i boken, och sitter där, funderar jag på om jag under min vandring besökt alla affärer och hantverkare i byn. Jag kommer att tänka på att jag inte har varit ute på tvättstugan hos Sixten, ej heller nere på Änkegatan hos damfrisören Dagny Gotthard eller hos Egon Snickare. Det finns säkert fler jag glömt att besöka men jag får väl besöka dem på nästa runda.

Jag som gjort denna vandring i vår by heter Lars Averfalk, och är fortfarande, 45 år efter vandringen, trogen min hemby.

Borrby 2007-10-25

Vykort skapad av Jeanette Gimmerstam, för utställningen Personligt – 2000 år av Österlens historia på Österlens Museum

Poeten i Borrby

Theodor Thufvesson, Borrbyskalden, som myntade begreppet ”Österlen”.

Theodor Thufvesson (1884- 1947), Borrbysonen som hela sitt liv blev byn och bygden trogen, bör ha mesta äran av att mynta traktnamnet Österlen. Ursprungligen användes namnet av folk i Ystad- området, som en benämning av vägen österut, alltså ”på den östre lén”. Gatunamnet Österleden i Ystad har naturligtvis en direkt koppling till detta. Den unge Skalden Thufvesson charmades av uttryckets skönhet, och förde fram namnet i ord och text.  Namntvisterna om detta kan bara glömmas, anser jag. Stackars fastighetsmäklare!

Thufvessons mest kända dikt är ”Mitt hjärta bor i en gammal gård” (tonsatt av Östen Warnerbring), men han var också en högt aktad kulturpersonlighet i allmänhet. Som lärare på Folkhögskolan i Tomelilla, skribent i såväl Ystads Allehanda som insomnade Cimbrishamsbladet, uppläsare i radio m. m, kom han under många år att personifiera begreppet Österlen. Theodor skrev t o m manus till kultfilmen ”Skåningar”, som drog fulla hus på skånska biografer på 40- talet!

Som poet räknas han till de stora Skånemästarna runt förra sekelskiftet, när poesi hade mycket hög status. Han nämns jämte Anders Österlind, A U Bååth och Ola Hansson. Han umgicks också med dessa under studietiden i Lund, i den inre kretsen runt Frans G Bengtsson, Sten Broman och Fritiof Nilsson Piraten. Just Piraten använde Theodor som förebild till karaktären ”Ola Ljunit”, en godmodig Skåne- påg, som förekommer i bl. a romanen Tre Terminer.

Mycket finns att berätta om Theodor Thufvessons kulturgärning. Inge Löfströms bok Theodor Thufvesson och Österlen är en rik källa att ösa ur (Artograf förlag 2008).

Theodor vilar på Borrby kyrkogård, alldeles i närheten av barndomshemmet Timåkra. På den gårdens uppfartsplan restes en minnesminnessten med en relief av honom 1952.

På österlenskt maner uppskattade han livets goda, och på poeters vis sökte han ibland inspiration med hjälp av brända och destillerade drycker. Och – när täckelsen föll från minnesmärket visade det sig att någon lokal hjälte hade varit påhittig och hängt en tom litersbutelj i ett sidenband runt stenen!!!

Olle Mårtensson

Hela gänget nere vid sjön 2005

Borrby Frivilliga Brandkår genom tiderna

Bilderna kommer från Borrby Frivilliga Brandkårs fotoalbum.

Scroll to Top