Lisbet Helmersson

Släkter vävs in i släkter

Karl Persson, bördig från Slättåkra och tidigare mackägare i byn, har mycket kunskap om Borrbys gamla släkter och hur de har gift in sig i varandra. Exemplet har sin början på Sandby 2.


Där levde för längesedan …

Barn och ingifta samlade i barndomshemmet på 1890-talet

Måns (5) köper Timåkra. Här föds hans och hustrun Elses (10) son, Borrbys kände skald, Theodor (2). Måns säljer Timåkra. Theodors håg står inte till lantbruket.

Elna (13) bosätter sig med Anders Månsson (8) på Sandby 23. Två av barnen är Malte (1) och Anna Debora (3). Maltes son Kalle Månsson äger senare både  Sandby 2 och 23. Anna Debora blir husmor på Backen när hon gifter sig med Per Jönsson; Karl P:s mormor och morfar.

Ingeborg (12) gifter sig med riksdagsman Esbjörn Persson (9). Deras son Per (7), sonsonen Olle och sonsonsonen Ingemar har alla brukat Borrby 57.

Hanna (11) och Alfred Ehrnberg (4) blir man och hustru. Sonen Gösta (14) förknippar vi med  fabriken Ehrnbergs läder i Simrishamn.

Pehr (6) brukar föräldragården och förblir ogift.
Hans hushållerska, Eljena Svensson kommer från granngården Sandby 12.
Pehr är den som bjuder till hennes begravning.
”Anmodas att med er närvaro hedra min avlidna husföreståndarinna Eljena Svenssons begravningsakt i Borrby gravkapell, söndagen den 15 november 1925 kl 2 e m. Samling å Borrby hotell kl 12 middag.”

 

 

 

 

Alla gårdar, såväl i Sandby som i andra byar, äger en bit av all mark. Det betyder att gårdarna har ”strandtomt”.
Sandby 2 hade ett sommarhus, kallat ”Tuvan”.


Källa: Karl Persson


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

Borrby IF:s pojklag 1964

Från vänster
Stående: John ”Box” Nilsson, Ole Madsen, Hans Grankvist, Per Dahlman, Ingmar Olsson, Olle Mårtensson och Claes Persson.
På huk: Leif ”Valter” Nilsson, Åke Malmborg, Karl-Gustav Andersson, Einar Dahlman och Lars-Åke Persson.


Källa: fotot kommer från Lars Averfalk. Fotograf JIEN.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

En tur i backarna

Vagn från Borrby kungsgård. På kuskbocken sitter, från vä, Erik Erlandsson och Lasse Helgesson, boende på kungsgården. Baktill har vi, även från vä,  Marianne Persson (Valter Perssons dotter från Hammenhög) och Gertrud ”Lillan” Helgesson också från kungsgården.
Fotot är taget i 1946 i Borrby backar,  vid nuvarande ridskolan. Fotograf okänd.


Källa: Erik Erlandsson och Lars Averfalk.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

”Skymning vid prästakärret”

Kaj Westergren och jag i berättartagen i prästgårdens trädgård, en fin junikväll.
Fotograf Carita Gunnarsson.

Byalaget är medlem i Österlen berättar, en förening som värnar om det muntliga berättandet. Vi  deltog i årets berättardagar med  skrönor och sägner under rubriken ”Skymning vid prästakärret”. De flesta är hämtade från
Folklivsarkivet i Lund, berättade av borrbybor för länge sedan. En av de mest flitiga berättarna var Kerstin Björklund (1873-1963). Hennes far var ringare i Borrby kyrka. Många av hennes berättelser har ursprung i vad ”di gamle”talade om. Kerstin gifte sig och flyttade från byn, men återvände när hon blev änka 1928.

Här återges en av hennes berättelser, en förskräcklig historia om de dödas julotta.
”En kvinna från Borrby skulle gå i julotta. Ingen klocka hade hon. Kvinnan vaknade vid 12-tiden på natten och trodde det var dags att gå iväg. När hon kom till kyrkan lyste det från fönsterna och hon gick in. Framme vid altaret stod prästen, kyrkan var full med folk och hon kände igen alla. Där satt hennes gudmor, som sa: ”hade du inte varit min guddotter hade jag bitit näsan av dig, men släng din vadmalskjol över huvudet och spring ut”. Kvinnan, rysande av rädsla,  skrek: ”Harre Jesus had e ditta?” Allt ljus slocknade med ens och kvinnan knuffades ut. Hon fick av sig kjolen och sprang för allt vad hon var värd. Hon hade bevittnat de dödas julotta! Dagen efter gick hon tillbaka för att leta efter kjolen. Till sin fasa såg hon att på varje grav låg en bit av den. Så sönderriven hade hon blivit om hon stannat kvar!”


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

Berättarkurs 21 september 2019

Borrby Byalag är medlem i föreningen Österlen berättar. Byalaget med Kai Westergren och Lisbet Helmersson deltog i årets berättardagar med ”Skymning vd prästakärret” då vi höll till bakom prästgården.

Fotograf Kent Hellman

Österlen berättar bjuder nu in till en berättarkurs 21 september kl 10.00-14.00 på Österlens museum.
Anmälan till [email protected] Betala senast 10 september. Bg 849-6747 eller swisch 123 115 77 34.


 

Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

 

HE Håkanssons affär i Borrby

Harry Håkansson öppnar 1924 en speceriaffär med allt som behövs för livets nödtorft.


Svärdottern Wally Håkansson har letat i minnet, bifogat foton och tidningsurklipp, så att historien om H E Håkanssons affär kan berättas. Annonserna kommer från Lars Averfalk.


Harry Ernfrid Håkansson (1895-1972) är en skepparson från Skillinge. Han slår in på handelsbanan, tar en sväng om Önnestad och kommer 1924 till Borrby för att etablera sig som handlare på Köpmangatan 22 (idag Blå kossan). 1931 gifter han sig med Ellen (1899-1994) från Vallby. Deras enda barn är sonen Henry Einar (1937-2008). Han, i sin tur, gifter sig 1962 med Wally (f 1942), bördig från Ängelholm. Två döttrar föds, Carina (f 1965) och Monika (f 1970).

Fastighetens östra del är till en början bostad, men görs om till kontor, när Harry och Ellen 1928 utvidgar genom att bygga på en andra våning, som blir bostad. I automaten bredvid ingången kan man köpa godis. Wally minns att den sväljer 25-, 50-öringar och enkronor. Man får inte mycket för en 25- öring. Den räcker till en tablettask, som Tutti Frutti. Automaten försvinner i början av 1970-talet när huset målas om.
Lägg märke till räcket där hästen binds, när kunden kommer med häst och vagn.

Annons inför julkommersen 1932.

 

 

 

 

 

Annons 1949.
”Hägglöv i London”, kanske syftar på en av dåtidens kändisar, nämligen Gunnar Hägglöf, som var en svensk politiker och diplomat. Han blir Sveriges förste FN-ambassadör och 1948-1967 är han ambassadör i London.

 

 

Wally och Henry i sin affär.

Fotograf okänd

Att ta över affären i början av 1960-talet är för Henry och Wally ett naturligt val. Henry, Wally och döttrarna bor i Hejdan på Boställsgatan. 1972 när Harry avlider, byter familjen bostad med Ellen och lägenheten ovanpå affären behöver nu anpassas till en barnfamilj. Vinden görs om till rum och på så sätt får huset tre plan och en ny köksinredning kommer också på plats.

Wally minns sin och Henrys tid vid rodret. All betjäning sker över disk. I lokalen finns hyllor för specerier, glas, porslin, nål, tråd och något enstaka redskap som t ex en hacka. Harrys försäljning av tyger upphör.
Mjölk och grädde säljs till att börja med på flaska, innan tetrapacken gör sin entré. Mjöl, socker och andra torra varor säljs paketerat, som idag. Potatis, grönsaker och frukt säljs i lösvikt. På lagret bakom affären förvaras fotogen i en tank. Fotogenet används till spisar för uppvärmning, innan värmeledning blir allmän. Den fylls på kundernas medhavda kannor på 5 eller 10 liter. Fotogenförsäljningen upphör i slutet av 1960-talet.

Salt sill
säljs i lösvikt. Det är Fladen- och Islandssill. Islandssillen är både större och fetare. Fladensillen fångas vid Fladengrundet, söder om Shetlandsöarna, mellan Norge och Skottland. (Källa: Wikipedia). Sillen levereras i plåttunnor om 10 kg och förvaras i källaren. Salt sill har en intensiv lukt, som är svår att tvätta bort. De tomma tunnorna rengörs noga och hämtas med häst och vagn av skrothandlare Gottfrid Haag, som bor i Bleckslagaregatan.

Till jul tillhandahålls lutfisk, både torkad och blötlagd. Fisken blötläggs i en stor balja i källaren. Den sysslan sköter Henrys mor Ellen, som är behjälplig även med annat.
Kaffe kommer i 10-kg säckar. Allt kaffe under alla år mals på kaffekvarn i affären. Kunden kan välja mängd och mellan fin- eller grovmalet.

Annons för ”Kungsblandning” 1966.
Det är en färdig kaffeblandning, som inhandlas från grossisten ”Skånskans kaffe”.

 

 

 

 

 

 

Affären håller öppet vardagar mellan 8.30 – 18.00 och lördag fram till 12.00. Alla varor kommer från grossister, bl a ICA och levereras till affären. Kunderna betalar kontant eller med bok, där betalningen regleras en gång/månad.
Vid årets slut räknas kvitton. Det är dags för den årliga återbäringen på 2-3 % av totalsumman kunden handlat för under året som gått.  Denna hantering upphör i början av 1970-talet.
Papperspåsar med reklam används till kaffe, potatis, frukt etc.

Så kan en vardagsvara bli konst!

Fotograf Emma Hellman

 

Fotograf Lars Strömberg

Affären på 1980-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

En epok går i graven 1997.

Fotograf Thorsten Persson

Österlenmagasinet skriver: En 72-årig köpmansepok går nu i graven i Borrby.
”I inte mindre än 46 jular har Henry Håkansson stått bakom disken och betjänat sin kundkrets i Borrby. 34 av dessa jular som egen företagare … men nu är det slut, efter årets julhandel stänger Wally och Henry Håkansson för gott. Det kändes inte bra när vi tog detta beslut, säger köpman Henry Håkansson. Men det var ett nödvändigt beslut. Att jobba ett helt år bara för att det skall gå runt, det är inget vidare upplyftande. I H-E Håkanssons affär har alltid funnits en trogen kundkrets. Många har handlat i affären i hela sitt liv, det finns någon som var med när affären öppnades. Det var 1924 som Henrys fader Harry Håkansson öppnade affären i den stora tvåvåningsvillan mitt i samhället. På den tiden fanns det 12 affärer som sålde specerier. När familjen Håkansson nu stänger finns det en butik kvar. 1962 tog Henry Håkansson över affären efter sina föräldrar. Då hade han jobbat i affären stadigt sedan 1950. Så för honom är det faktiskt den 46:e julhandeln han deltar i.”

Speceriaffären med betjäning över disk är den sista i sitt slag i Borrby, när Wally och Henry stänger 1997. Kvar i byn finns Klockarebodens supermarket.

Wally summerar att det var en rolig tid, men: ”Man var aldrig fri!”.

Fotograf okänd

Lisbet Helmersson
Borrby Byalag


 

 

 

 

 

Efterlysning!

Birgitta Sethsdotter-Andersson har bidragit med två foton. Kända är Birgittas far fiskhandlare Seth Svensson
med cigarett i munnen och till vänster om honom Ivar Persson, Sandby.
Vika är de andra och vad bygger de?

 

 

Vilka är dessa herrar?

 

 

 

 

 

 


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

 

En skomakarhistoria

Fotograf och författare är Hans Bramer, en borrbybo i förskingringen, son till Hilding och Greta Bramer.


I ännu en gömma som min far (Hilding Bramer) samlat på sig hittades en gammal hufvudbok från
slutet av 1800-talet. Det visade sig att den tillhört en skomakare Lars Sandberg från Borrby.
Denne Lars var min fars morfar eller min farmors far! Han var född 1849, gift med Mätta, 2 barn
Malin (min farmor) och Maritz.

I denna hufvudbok hade Lars skrivit ner diverse jobb som han utfört som skomakare.

 

Det första jobbet han skrivit ner var 15 januari 1886, Hanna, ett par kjengor lagade 17 öre!! De höll nog inte så bra, för den 3 mars fick samma Hanna kjengorna sulade och klackade för 1,25 kronor. Ett annat jobb det året var att han lagade en grimma för 10 öre.

Längst bak i boken låg instoppat en del papper, en Hushållsförteckning för reglering av brödsädestilldelning
från första världskriget, några el-räkningar från Hjälmsjö Kraftstation från början av 1900-talet. Den el-räkningen på 20 kronor för en årsförbrukning hade man gärna velat haft idag. Räkningen skulle betalas till V Siwerts i Borrby, som tydligen var ombud för Hemsjö Kraftaktiebolag.


Lisbet Helmersson
Borrby Byalag

Scroll to Top