I annat sammanhang har jag berättat om ”Borrby väntare”, den tappra skara som en sensommardag 1933 lär ha väntat två dygn på att Charles Lindberg skulle passera Borrby, och visa upp sig för folket.
”Lindy” skulle vara på väg att besöka den gård i Gårdlösa, Smedstorp, som hans farfar Ola Månsson flytt 1855, lämnande ett inte särskilt hedrande förflutet efter sig.
Efter sin soloflygning över Atlanten 1927, och den ouppklarade kidnappningen av hans son några år senare, var Charles Lindberg den tidens mega- kändis, ständigt påpassad världen över. Han ogillade starkt idolskapet, och ville helst uppträda anonymt.
Därför lämnade han Smedstorp, Borrby och Österlen utan att gå ur den droska han då i själva verket färdades i. Ryktet hade ju sagt att han med tåg skulle passera Borrby, och till och med göra ett hembesök hos sin kusin Bertha Persson! Hon hade en sybehörsaffär vid Måns Nils torg. Sålunda smittade kändisskapet av sig på henne, och hon lär ha tagit tillfället tillvara, och stående på butikstrappan hälsat på nyfikna passerande.
De 18 september samma år hade dock Lindberg och hans fru fattat nytt mod, och anlände till Borrby för att besöka Bertha. Detta hade blivit känt genom radiosändningar, och Borrby- borna gick ånyo man ur huse för att få en glimt av Den Store. Men det hade hunnit bli sen kväll, och sybehörs-kusinen hörde inte när Lindbergs knackade på...
De för ändamålet hissade flaggorna fick halas för natten.
Borrby hotell fick bli lösningen på problemet, paret övernattade där, och fanorna åkte på full stång igen den 19:e.
Familjen Odgaard, som drev hotellet, kunde således ståta med en autograf från Charles Lindberg, och man döpte om sin biffstek till ”Biff Lindy”, eftersom de fick servera detta till herskapet. En del kända personligheter från Borrby, bl a smeden Otto Olsson, lärare Nordlander, slaktare Mattsson, poeten Thufvesson slank in och sup-erade, för att kunna sola sig lite i glansen.
Dagen efter promenerade Lindbergs genom byn, bort till Bertha och fick napp, det slutade med en knapp timmes familje- samtal. ”– Han såg rätt käck ut, pågen, men hon såg viktig ut”, citat Sonja Malmberg.
Så fick historien om ”Borrby väntare” ett lyckligt och väl dokumenterat slut, detta är återberättat från referat av John Osterman på Cimbrishamnsbladet, och ur ett brev från (skol-)fröken Sonja Malmberg till fästmannen Carl Fredrik Olsson.
***
Nedtecknat av Olle Mårtensson, med benägen hjälp av Lena Alebo och Eva Persson.
